Alfa Tik

Liten blir större och mindre flyttar in

2012-02-16T11:00:00.002+01:00

Den lilla söta valpen har blivit tuffa 9 månader. Allt som tidigare godtagits med tindrande ögon ifrågasätts med vippande öron och galopp över ängarna.
Suck ja...

Lilla Daya kom till Sverige den 18 december 2011. Hon blev en dag inlämnad på Trippel A i Spanien. Så, tack och adjö! sa ägarna.
Efter en tid på hundstallet och många provtagningar fick hon flytta till jourhemmet i ett snöigt Vingåker.
En liten försiktig dam på 7 år med en förtjusande och mild läggning.
1 månad senare flyttade hon hem till oss...
Lika förtjusande som hon är, lika hundig är hon.
Päla och Daya leker, sover, äter och slåss dagarna i ända.
Ett försiktigt föremålsintresse börjar ge sig till känna. Liksom kampviljan som tvingar ihop hennes käkar runt brandslangen.
Jag är glad över att hennes "förtjusande läggning" också innefattar en fullt utvecklad förmåga att vara Hund.

Vankar av och...

2011-09-06T09:40:00.002+02:00

När inte sinnet är med är det svårt att hitta skrivlusten.
Det har varit tungt under sommaren. Idag har jag min lilla ljusglimt som håller mig på tå, men tills hon kom in i mitt liv har sommaren mest varit ett svart och tårfyllt moln.
Min vackra, galna, glada Tigger-Tugg dog hastigt i slutet av juni. Chocken blev total! Den är fortfarande svår att härda ut. Det kom plötsligt och helt oväntat.
I två veckor funderade jag på om jag skulle sluta som hundägare efter 36 år men kom fram till att jag förmodligen aldrig skulle ta mig ur sängen då. Det finns liksom inget att kliva upp för.
Beslutet togs och lilla Päla flyttade in hos mig i slutet av juli. Idag är hon busiga 15 veckor gammal och jag väntar på att hennes personlighet ska fastställas innan hon får sitt välförtjänta alias. Som Tigger-Tugg, Tuva-Lisa och alla de andra.

Jag bor fortfarande kvar på min lilla plätt. Det har inte gått något vidare att komma vidare. Däremot har antalet konflikter med berörda parter blivit vidare.
Den galna grannen gör allt i sin makt för att försura livet för mig. Den inhoppade imbicilla mäklaren bidrog med sitt. Min avsky för pösmagade gubbstruttar har jäst till en surdeg.
Jag vet att jag har del i konflikten. Min del är att jag inte agerar som sig bör när man är en medelålders ensamstående kvinna. Jag gråter inte, jag skriker inte och jag blir inte hysterisk. Och det kan sannerligen inte vara lätt att hantera för motparten.

Nu när hösten gör sitt intrång hoppas jag att förändringens tid snart nalkas. Jag behöver det mer än någonting annat just nu.

Vår a lá 2011

2011-04-10T10:08:00.004+02:00

Vintern har varit lång, igen. Riktigt lång! Så... what´s up? Nada!
De senaste månaderna har passerat som T-banans gröna linje. Segt, trist och lite skakigt. Sonen och hans sötis till flickvän drog, efter jul, till andra sidan jorden. Sånt mår inte en mor bra av. Inte den här moran i alla fall. Nu är de hemma igen, åtskilliga tusenlappar fattigare, åtskilliga erfarenheter rikare. Och det är där som rikedomen ligger, tycker jag. Erfarenheter.

Min erfarenhet i de akademiska kretsarna vidgas sakta men säkert. En kurs i taget. Anser mig nu har tillräckligt torrt vetenskapligt material i skorna för att traska vidare till en annan verklighet. Lokalletandet har gått i stå. (Metaforerna likaså.) En vacker senvinterdag vaknade dock tanken på att vidga mina vyer och kanske flytta från mitt plätt på jorden till en annan plätt. En lite mindre plätt men mer central plätt. Det kanske gör att lokalletandet också kan ändra proportioner och det kanske blir plättlätt att hitta en plats att etablera sig på.
Så för tillfället jobbas det, pluggas det och spankuleras på visningar av bostadsrätter.

Tigger-Tugg har äntligen landat i livet som singelhund. Nedbantad och med en begynnande vuxenpondus tar han kvällarna med större ro. Han har även funnit nöjet i att ligga i en människosäng och snarka än att ängsligt slumra i soffan med bara ett fönster mellan sig och det hotande nattlivet.

Våren har gjort intrång med allt vad det innebär. Snart är det dags för eldardag igen. Ska börja planera meny och arbetsuppgifter...

Hej, hej vinterland!

2010-11-26T17:42:00.002+01:00

November, ett säkert kort för vinter. Njuter för fullt, både Tigger-Tugg och jag. Vitt, kallt och härligt! Ingen lera så långt ögat når, inga blöta kläder och ingen blötsur pälsdoft, bara ett humör på topp.
På söndag tar vi tåget till Göteborg, T-T och jag. Kurs i dagarna 2 och sen blir det besök i Ö-bro. Äntligen får jag träffa min sockertopp till dotter igen.
Bara en snabbvisit ett knappt dygn. Sen blir det till att återinträda i allvaret igen. Har ett 5-dagars arbetspass (60 timmar) framför mig.
Hoppas att det fortsätter att vara kallt. Men ingen mer blåst tack! Ogillar starkt när det snöar och blåser. Kommer varken hem eller hemifrån då.

Borta toppen men hemmet regerar!

2010-10-16T23:31:00.004+02:00

Har nyss kommit hem från en veckas vistelse på Azorerna. Närmare bestämt ön São Miguel och staden Ponta Delgada.
Härliga vandringar i tuff terräng och besvärligt väder på den östra sidan. Härlig avkoppling vid havet på den västra sidan.
Reseskildring finns på resedagboken.se

Min älskade Tigger-Tugg har varit på hundpang under tiden. Han haft en alldeles egen semester. Den här gången utan saknade Tuva-Lisa men bildbevis på hundpangets bildblogg bevisar att han har haft det, om möjligt, ännu bättre än tidigare.
Så, mina hundägarvänner... liksom tidigare kan jag varmt rekommendera Skirengårdens hundpensionat.

http://www.skirengarden.com

Som grädde på gräset...

2010-09-30T10:25:00.001+02:00

låg frosten i morse. Dimman var så tjock att man kunde skära i den.
Åh, härliga höst!

Morgonstund har glädje i radion

2010-09-29T10:03:00.006+02:00

Lyssnade på morgonpasset i P3 i morse http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=2024 .
Som vanligt blir det en hel del fniss där jag sitter bakom ratten i min jobbil.
I morse hade Kodjo, Martina och Hanna besök av Niki Tsappos och Martha Nabwire som vann streetdance-VM i Paris i kategorin hiphop.
Men fantastiskt!!!
Jag vill se och hör mer av det här! (Det finns film på tjejernas dans på sr´s hemsida, kolla in länken ovan.)
Det måste finnas fler än jag som tycker att längdskidåkning, simning och fotboll är så trist så världen stannar. Världen ska stanna av andra orsaker. Den ska stanna för att man håller andan av antingen andakt eller förtjusning.

För några år sedan var jag ute en kväll med tjejerna. Vi hamnade på någon krogs bakgård där hiphopisarna hade samlats för att battla varandra.
Där kan man prata om spänning och livsglöd!
Varken soffa, brynja eller bärs så långt ögat nådde. Bara handklapp, tjut och vrål av lycka från publiken.

Är det inte dags att uppgradera sporten till aktuellt årtusende?
Jag tror att det finns många kids som gärna skulle börja svettas om det fanns mer nutidsaktiviteter att roa sig med.

Shåpp till ju dråpp

2010-09-29T09:40:00.002+02:00

Var i Skärholmens centrum igår. Inför min och sonens inbokade klippning på http://www.klippotek1.se/ (Tack Daniella, du är jätteduktig!) gick vi och kollade på allt och ingenting. På H&M hittade jag en jacka jag gillade. Lite lagom grön med fräscht bomullsmaterial och bra skärning för att få plats med en tjocktröja under. 399:- kr... inga pengar att snacka om men det var inte budgeterat för en ny höstjacka. Nåja, känna och klämma kan man ju alltid roa sig med. När jag ska hänga tillbaka jackan på ställningen står det en kille där och märker om jackorna till rea. Okey... vad händer. Jackan är nu nedsatt till 200:- kr och girigheten slår till. SKA HA! Tar mitt fynd och går till kassan. Och när jag rotar i min plånbok efter betalkortet så hittar jag en återbäringscheck på 50:- kr. Det var tydligen min shoppingdag idag. En ny favoritjacka för 150:- kr, inte illa.

Som en nyponros

2010-09-25T11:00:00.004+02:00

Läser en artikel i Aftonbladet om hur vacker en kvinna egentligen är, och när.
Man (män) har röstat om när hon är som vackrast... i vilken ålder? Jag kan begripa att man inte gör den vetenskapligt men att göra den ovetenskapligt bidrar väl till att den inte behöver göras alls?

Tycker du att kvinnor upphör att vara fysiskt attraktiva vid en viss ålder? I så fall, vilken?:
20-årsåldern: 1 procent
30-årsåldern: 3 procent
40-årsåldern: 10 procent
50-årsåldern: 16 procent
60-årsåldern: 17 procent
70-årsåldern: 8 procent
80-årsåldern: 3 procent
Nej, jag tycker kvinnor är attraktiva oavsett ålder: 34 procent
Vet ej: 8 procent
Källa: Viagrarapporten 2010, Novus Opinion.

Novus Opinion har på uppdrag av ett läkemedelsföretag gjort "viagrarapporten" Svenska män om sex, hälsa och kvinnor, en undersökning som förutom kvinnans skönhet tar upp vilken kroppsdel män egentligen tycker är sexigast på en kvinna. Och vinnare är rumpan.

Droppen som får tålamodet att sina är... att journalister fritt får hämta den information de är intresserade av!

JAG BLIR SÅ TRÖTT!!!
Men för att ändra på det så ska jag ta och läsa viagrarapporten. Det finns säker en hel del humor(sex)istiskt att ta del av.
Ska bara köpa mig en damtidning och en chokladbit först. Rätt ska vara rätt!

Jag tänker återta min positiva syn på män genom att läsa:
http://impotens.devote.se/blogs/5864958/viagra-rapporten-2010---svenska-maen-om-sex--haelsa-och-kvinnor.htm

Hur jag ska få tillbaka en positiv syn på mediafolk vet jag däremot inte.

Hej hoppsan vad tiden går!

2010-06-13T14:06:00.006+02:00

Det har inte bara gått veckor, utan månader sedan sist. Och det har hänt ungefär lika mycket.
Den stora tragedin var ett faktum den 21 april då min söta Tuva-Lisa fick gå vidare till en annan dimension. När värktabletterna inte fungerade längre röntgade vi hela bakpartiet och det visade sig att det inte bara var höfter som var förstörda, utan knäna också. Med ett övermått av sympati och kompetens, från veterinären Jonas Bylin på Södra djursjukhuset i Kungens Kurva, lotsades jag igenom alla tänkbara möjligheter för min Saga men resultatet hamnade alltid på samma slutsats: Det fanns ingenting att göra. Hon fick somna in med mina armar runt sin hals och Tigger-Tugg vid sin sida.
En fasansfull smärta att genomlida och saknaden är övermäktig!

Nu började en tid för Tigger- att anpassa sig till ett liv som ensamhund. Vem var matte när hon vilade ögonen enbart på mig? Vem var Tigger- utan någon kompis att luta sig på?
Idag har vi funnit varandra bra och båda njuter av livet, som är betydligt friare och har fler sociala aktiviteter än tidigare.

Igår började vi en hundkurs. Tyvärr blir det bara var annan vecka på grund av arbetstider men bättre det än ingenting alls.
Min goda vän Åsa K och hennes Cosmo lockade ut oss, mitt i sommarstormen. Väl påklädda och utrustade med diverse prylar och kaffetermosar begav vi oss till Munsö.
Vi körde lydnad på gräsplan tillsammans med andra hundar. Till en början var han lite stressad när han skulle sitta bredvid främmande kompisar. Ett utfall och han åkte i backen. Lite snopen återtog han sin plats. Efter det fungerade alla moment, både med och utan koppel.
Efter lydnaden, som helt tog musten ur honom, fortsatte vi i skogen med uppletande. Han har gjort det förut men inte "på rätt sätt". Nu skulle han rakt ut 50 meter i skogen. Efter ett par försök så fungerade det. Stolt matte jublade!
Dagen slutade med en välförtjänt vila i soffan framför brasan. Tror faktiskt att vi snarkade båda två.

Idag tog vi en sväng ut i skogen. Kunde inte låta bli - bjöd på lite uppletande åt Tigger-Tugg. Första försöket gick galant! Tjoho morsan, här är den!
Andra försöket: Ut, tvärnit och tillbaka. I 20 sekunder (väldigt lång tid) stod han och stirrade på mig som stirrade rakt ut i luften. Kunden inte låta bli men jag slängde en kort blick på honom och fortsatte sedan att stirra rakt ut i luften åt det håll han skulle söka. Och döm om min förvåning när han kvickt som en vessla vänder och rusar rakt ut 50 meter och hämtar hem föremålet. Stående ovationer!
Sen blev det mest lek och lite vila i skogen. Passade på att ta med en reva vildkaprifol hem till tomten. Hoppas att den tar sig.

Hårt arbete

2010-04-18T13:48:00.005+02:00

Själv är bästa dräng, fast det är väldigt jobbigt.
Har äntligen tagit tag i det som jag borde ha gjort för många, många år sedan. Rensa tomtgränsen från läskiga, taggiga buskar.

Hittade också det gamla staketet. Eller det lilla som fanns kvar av det. Nästan som en stilleben...

Det lunkar på...

2010-04-17T12:21:00.003+02:00

Bidar min tid och samlar kraft. Den kraft jag uppbådar använder jag till praktiska ting.
Har kastat en massa skräp (konstigt vad det skänker tillfredsställelse) och målat väggarna hemma. Nu är det bara dörr- och fönsterfoder kvar att måla i vardagsrummet.

Oron för Tuva-Lisa hänger som ett moln över huvudet. Nästa vecka ska hon till röntgen. Hon har ont, medicinen hjälper inte längre.

Lyssnade på ett föredrag i onsdags om "bekräftelse som drivkraft". Emma Pihl som var föredragshållare gav massor av sig själv och öppnade en dörr till större förståelse för vad bekräftelse kan bidra till, hur man tar emot bekräftelsen och varför.

Det som göms i snö...

2010-04-04T16:31:00.003+02:00

Diverse bollar och andra leksaker har dykt upp lite var stans på tomten. Kära återseenden!
Även mina krukor har dykt upp efter den överrumplande snömängden.
Efter lite städning bland barr, gamla löv och annat skräp såg jag att det har börjat spira i krukan med gräslök. Och rabarbern visar upp sina små söta knallröda knoppar. Nu är det ingen återvändo, våren har gjort sitt intåg. Efter ett halvår av lojt leverne börjar det bli bråda tider att täcka, skydda och värna om det som sen ska skördas.

Att hantera livet

2010-04-01T07:42:00.002+02:00

Då så! Då är jag på fötter igen.
Det blev en hastig djupdykning ner i dyn. De som jag kallar för vänner svek när jag behövde dem som bäst. Det är sånt man får ta. Lära sig att ta. Lära sig att hantera.
Livsglädjen sögs ur mig och tillslut kände jag mig som botten på ett duralexglas med en kladdig bottensats av möglig läsk. Huuu!
Men lite sortering, taktfasta regler och sopning framför egen dörr så är det nu ordning på känslorna igen.
Telefonboken är lite tunnare men självkänslan är på topp!

Tycker illa om...

2010-01-27T18:36:00.003+01:00

snöoväder! Jag riktigt avskyr snöoväder! Jag rent av hatar snöoväder!
Ytterdörren går knappt att få upp och grusvägen har snöat igen med meterhöga vallar. Bara tanken på att ge sig av hemifrån ger upphov till skrattblandad gråt.
Glädjer mig att jag är ledig från jobbet och kan sitta framför braskaminen och njuta istället.

Fullt påDRAG

2010-01-22T14:53:00.002+01:00

Dragträningen med sparkstötting har gått lite trögt. Mest Tigger-Tuggs förtjänst. Som den okastrerade hanhund han är så är det av största vikt att få nosa och kissa i tid och otid. Det har blivit lite bråk i spåret mellan honom och mig. Tuva-Lisa har tyckt att det suger med så mycket bråk och hållt sig vid min sida och vägrat dra.

För några dagar sedan mötte jag upp sonen och han fick överta sparken och hundarna medans jag sprang före. Alla hade roligt och jag tror att det var då som tekniken landade hos djuren.

Idag var vi ute igen och av totalt 5 km spår så var det fullt pådrag i 4 km. T-T gjorde sina försök att stanna upp för att "läsa" men fattade snabbt att det inte tjänade något till. T-L hade hittat tjusningen och höll dragledningen konstant. Och nu gick det undan! Vilka toppenhundar jag har !!!

Imponerad!

2010-01-16T16:32:00.000+01:00

Snygg musikvideo av duktiga ungar!

http://www.youtube.com/watch?v=-zcOFN_VBVo

Mod och modiga Petra

2010-01-16T08:09:00.005+01:00

Så ger hon sig snart iväg...
Min lilla extratös som jag fått förmånen att följa sedan strax innan hon blev en liten söt fjortis. Denna lilla försiktiga jänta med sina vackra ögon som förundrat tittade på sin omgivning.
Hon växte upp till en enastående självständig ung kvinna. Vackrare och starkare än jag ens vågat drömma om.
Hon närde alltid drömmar om den stora världen. Kanske var det för att hon växt upp i en tillvaro väl skyddad från insyn men helt oskyddad från verkligheten. Kanske var det för att hon helt enkelt alltid varit orädd fast på de försiktigas vis.
Nu ger hon sig snart iväg... igen...
Och jag vakar över henne på lite distans, som jag alltid har gjort, och alltid kommer att göra.
Ge dej av, älskade barn!

http://ozadventures.blogg.se/

Och verklighetens kranka blekhet driver fram funderingar över mitt eget mod.
Jag kan känna sorg över att jag, som den individ jag är, inte är ung nu. Jag känner sorg över att ha vuxit upp i ett inskränkt samhälle och i en inskränkt familj. Det har format mitt sätt att vara, inte att tänka, men att vara. Efter många års krig för min rätt att vara jag, har jag lärt mej att det är skillnad på tanke och handling. Och det är svårt att omvandla tanke till handling. Det behövs stöd och uppmuntran för att våga ta steget. Stöd och uppmuntran ihopskakat med vällingen. Och jag tror att det är den stora skillanden mellan då och nu. Stöd och uppmuntran.

Nu var det gjort!

2010-01-10T13:08:00.004+01:00

Har äntligen beställt både min kickbike och min kickspark med snömedar.

Hundarna och jag har försökt anpassa oss till skidåkning men det har inte gått något vidare. Vi får inte ihop det med linor, stavar och skidor. Dels beror det på att hundarna inte förstår att dra, men mest beror det nog på mina bristande kunskaper i skidåkning (och för all del min bristande kunskap i att lära in draget). Det blir mest en enda röra som hamnar pladask i snön. Roligt men vi kommer inte så långt...

Men det blir skoj med nya leksaker!

Helg 3

2009-12-14T12:57:00.002+01:00

Helg 3 i hund och kattetologi gick av stapeln under luciahelgen.
Det blev en tuff resa lördag morgon och jag lyckades inte komma i tid. Kallt, halt och mörkt under hela resvägen.
Men som vanligt en helt underbar helg med massor av kunskap och härliga studiekamrater. Det blev redovisning av våra grupparbeten, jätteintressant! Mer föreläsning av bland annat Kerstin Malm. Jättebra att man äntligen går ut hårt med att ta bort begrepp som flockledare och ledarskap. Man börjar se att hunden återtar sin status som hund och inte familjemedlem (förstå mig rätt nu).
Som vanligt blev jag varmt välkomnad till Skara vandrarhem. Ett ställe att rekommendera om man har vägarna förbi orten.
Enda missödet under helgen var att jag fick punktering på lördagsmorgonen. Bytte det trasiga till resevdäcket som är ett sommardäck. Problemet med det visade sig när jag skulle åka hem söndag kväll. Snön vräkte ned i princip hela vägen. Det gällde att ha det beprövade ägget under gaspedalen. Med drivning på framhjulen varav det ena var ett sommardäck blev det lite ostadigt, minst sagt.
Det var med lite sorg i hjärtat som jag sa hej då till de andra. Har haft stort utbyte av kursen. Både kursledningen och Fronter som vi varit aktiva på har fungerat utmärkt. Bra jobbat SLU och på återseende!

Nytt häng

2009-11-30T12:33:00.004+01:00

Jag har hittat en webbsida som jag tänker hänga på...
http://www.tjuvlyssnat.se/

Ett litet bidrag därifrån:
(Buss, Göteborg)
En man ~60 springer mot bussen och hinner precis på.Mannen (till den manliga busschauffören): Min fru kommer där borta.
Busschauffören: Ska jag vänta eller köra?

En till:
(Kinan, Södertälje)
En man och en kvinna ~50, som uppenbarligen inte träffats på ett par år, sitter och pratar om hur deras liv ser ut nu för tiden.
Kvinnan: Barnen då, vad gör de nu?
Mannen: Ja den äldsta, Sandra, hon jobbar som servitris. Och den yngsta… Hmm, ja vad fan hette hon nu då… Ja, strunt samma. En hund har jag köpt i i alla fall. Ronny!

Åsså, åsså den här:
(Ica Söder, Malmö)
En kvinna ~45 letar i sin plånbok efter mynt medan hon pratar med hemlös man ~30 utanför ICA.
Kvinnan: Jag har tyvärr inga småslantar idag. Men här är en trisslott. Den kan du få om du vill ha.
Mannen: Gärna, jag brukar ha tur.

Massor med roliga utdrag ur den helt vanliga vardagen. Gör ett besök, vetja!

Men hur tänker man då...?

2009-11-26T11:48:00.005+01:00

Läser en artikel ur aftonbladet 24/11 -09 om mannen, VD´n i det statliga bolaget, tillika fadern som just nu går i väntans tider, som "råkade" bli ertappad med byxorna nere. Inget illa ligger i det, om han hade ertappats på rätt plats och med rätt fru.
Den här gången ertappades han på ett hotell i Stockholm tillsammans med en ung rysk prostituerad, tagen på bar gärning.
Till historien hör att han är "väldigt, väldigt ångerfull".
Ja, och det kan man ju förstå. Det känns aldrig bra att bli ertappad just när man gör bort sig, helt utan chans att ljuga eller förneka.
Han får strafföreläggande, 50 dagsböter på sammanlagt 25.000:- kr.
Det är NU jag börjar mitt ifrågasättande: hur man tänker... i vad ligger logiken.
Mannen bönar och ber den kvinnliga åklagaren att skicka föreläggandet till sin jobbadress. Han vill inte att frun ska få reda på hans lilla snedsteg... Han är rädd för att det kan leda till skilsmässa och svåra relationer med sina barn framledes. NO SHIT SHERLOCK!

Och så några andra funderingar...
Vore det inte bra om hon får reda på vem (alternativt vad) hon är gift med? Är det inte bra att vi alla får reda på vilka eventuella skitstövlar vi umgås med och sedan själva få välja om och hur vi vill spendera vår tid och med vem?
Är det möjligt att första snedsteget från de äktenskapliga plikterna landar hos en rysk prostituerad? Eller... kan det vara så att han är notorisk äktenskapsförbrytare? Ja, inte vet jag! Kan någon förklara?

Klarspråk

2009-11-17T09:43:00.003+01:00

I fredags var jag och lyssnade på ett föredrag på Studieförbundet Vuxenskolan.
Det handlade om klarspråk kvinnligt-manligt.
Föredragshållaren, till lika samtalsterapeuten, Harry Öster Törnby stod på estraden och skulle guida oss deltagare i konsten att kommunicera. Huvudfrågan var varför män och kvinnor uttrycker sig på olika sätt.
Och självklart måste jag lyssna på detta. Redan rubriceringen av föredraget provocerar mig, å det grövsta...
Nu kan det handla om min egen inkompetens som gör att jag blir provocerad.
Kvinnligt - manligt... ? Är det inte feminint - maskulint...? Eller rent av mänskligt...? (Eller som en usel bok jag försökt läsa kallar det "kvinnskligt")
Varför denna genusindelning? Jag törs påstå att jag har båda varianterna i mig när jag kommunicerar. Jag verkligen avskyr att bli satt i fack. Verkligen avskyr när med/motparten förvånat höjer på ögonbrynet och påpekar att jag inte agerar enligt kvinnlig kommunikationspraxis. Att jag bryter den kvinnliga kontexten. VA! Var tog arv och miljö vägen? Var tog utbildning och erfarenhet vägen?

Vad jag däremot lärde mig var att lägga band på mitt delvis sydländska temperament. Att lyssna på medmänniskor och försöka ta in och förstå utan att drämma handväskan i skallen på dom.
Det satt en man strax bredvid mig. Han ställde frågan: Hur det kommer sig att kvinnor har lägre hjärnkapacitet än män? Han undrade vilka de fysiska orsakerna var? Han undrade också varför kvinnor har så svårt för att erkänna att de har fel.
När jag väl flämtat klart kunde jag se det roliga i hans frågor.
Min vän som satt mellan oss pustade ut. Han hade rent instinktivt sträckt ut armen för att hålla mig kvar i stolen.

Det är härligt att bli omruskad, så nu ska jag kolla efter fler föreläsningar som redan i rubriceringen provocerar!

Helg 2

2009-11-09T20:02:00.002+01:00

Åkerkommen till hemmet efter ytterligare en helg i Skara, närmare bestämt Lantbruksuniversitetet.
Ena dagen avhandlade vi katt på längden och tvären, förvildade katter, katter med problem och katters berikning, fantastiskt givande!
Den andra dagen blev det hund för hela slanten. Dominans och ledarskap - vad är det egentligen? Hundens språk, inlärning och en massa annat. Många, för mig, självklara saker men alltid lika roligt att lyssna på och framför allt att lyssna till hur andra tänker och deras inställning till olika frågor.
Och självklart en helt underbar klass med en massa nyfikna och frågvisa kursdeltagare samt otroligt bra föreläsare.
Längtar till nästa gång!

Wooohoooo!

2009-11-06T21:59:00.005+01:00

Jag mår så otroligt bra idag!

Här är ytterligare ett av bidragen till det:

www.youtube.com/watch?v=DM2177pHMT0

Så märkligt...

2009-11-06T16:07:00.003+01:00

Idag har Tuva-Lisa gått på medicin (Metacam) i 12 dagar.
Och plötsligt händer det...!
Som vanligt blev det lunchpromenad på jobbet. Som vanligt hoppade hon ut ur bilen och studsade runt. Men idag var något annorlunda. Det gick inte att säga vad, bara att.
När vi kom ut på öppen gata och gick mot stora gräsplanen kändes det konstigt... Konstigt...?
Där gick vi båda två i sakta mak och med slakt koppel. Va... slakt koppel?
Mina muskler i axlarna började värka av rent muskelminne, det är så det ska kännas när vi är ute.
Hela kissrundan gick i maklig takt och i det slaka kopplet hade jag en hund med en avslappnat hängande svans istället för den högt resta och ständigt viftande svansen jag är van att betrakta.
Hela mitt sinne blev varmt av glädje över denna händelse. Måtte nu detta hålla i sig så att vi kan börja muskelbygga bakpartiet.
När jag ändå höll på så provade vi ett sättande vid sidan. Och det blev bara en Chaplin-vinkling av underbenet. Inget mer. Hon som alltid har suttit på höger höft med vänsterbenet utsträckt.
Den som väntar på något gott tar varje smula av hopp till sitt hjärta. Tror att jag i onsdags såg att hon rörde sig i vänstertrav. Storartat!
Hon kanske trots allt får bli äldre...

Stöld!

2009-10-29T14:18:00.003+01:00

Jag stjäl det här citatet!
Jag kan bara inte låta bli, det är första gången på ett par veckor som jag bräkte ut i ett gapskratt när jag läste det:

Om helveten: "Han borde balsameras och ställas ut på Naturhistoriska med en skylt under där det står: Ett jävla helvete. Vanligt förekommande i Stockholmsområdet."

Tack "Kärlekskrank" http://blogg.aftonbladet.se/karlekskrank

Vissa förstår det roliga i jämförelsen, andra inte...

Man måste blunda för att inte se

2009-10-28T09:20:00.003+01:00

Den klump i magen av rädsla jag hade inför veterinärbesöket ersattes av is. Is genom märg och ben.
Det blev ingen röntgen. Det behövdes inte. Hon har ett gravt höftledsfel och en röntgen kan ändå inte tala om hur ont hon har. Men att hon har ont kan man vara säker på.
Som djur i allmänhet fejkar hon bort sin smärta. Det krävs en del för att se smärtmarkeringen. När undersökningen gjorde som ondast så smackade hon med tungan 4 gånger, knappt hörbart.
Man måste blunda för att inte se, och det är skönt att sluta ögonen. Så skönt, att när man öppnar ögonen tittar man åt ett annat håll.
Nu tittar jag rakt på faktumet och ser. Ser en massa saker jag tidigare inte låtsats om.
Viktförskjutningen i selet, hungern, det sura humöret mot andra hundar, osäkerheten utanför hemmiljön och hennes viloställning över ryggstödet på soffan.
Med facit i hand är det ju solklart...
Nu går hon på smärtstillande medicin och har fått några veckors tidsrespit.
Resultat? Inte än, men hoppet är ju det som driver oss fram genom förtvivlan och is.
Hon undrar nog varför jag går bakom och stirrar på hennes bakdel, jag måste skärpa mej men jag letar så noga efter en förhoppning, en förändring, en förbättring.

Rädsla

2009-10-26T10:26:00.003+01:00

Idag ska min älskade Saga (Tuva-Lisa) till veterinären.

Jag är livrädd!

Hon har haft besvär med ett bakben en längre tid. Nu under hösten har det blivit värre och hon har signalerat smärta då och då.

Det blir röntgen och blodprov och en olidlig väntan...

Tid

2009-10-21T15:58:00.003+02:00

Det ligger i tiden att fundera över tid. I alla fall för mig.

Jag tycker att den går för fort, på tok för fort.

Jag vet att min gamla mamma alltid har sagt att: -"och den går bara fortare ju äldre du blir..."

Vet inte om jag ska tolka det som en tröst eller ett dovt hot om att speeda upp mina göromål ett snäpp till.

Jag har alltid haft en ganska hög växel i min motor. Min motor är stark och har en rejäl drivkraft. Det är inte ofta den går på högvarv men den går stadigt framåt, vilket jag ser som att jag vinner både kraft och energi på sikt. Och får en massa gjort under tiden.

Idag har jag börjat ta tag i något som jag borde ha gjort för länge sedan. Men man vet ju hur det är med tid... Det gäller att sätta in foten i tidens ekrar och stoppa för ett ögonblick. Och ja, se där! Lite extra tid skapades och jag fick det utrymmet jag behövde för att sätta igång med det som jag inte har tid med.

Och det handlar om vedklyvning...

Jag inhandlade en eldriven hydraulisk vedklyv i somras (beroende på tidsuppfattning kan man se det som: för en evighets tids sedan). Och idag invigdes den. En fantastisk skapelse som besparar kroppen mycket besvär. Men... den tar en sån tid på sig att klyva.

Nu önskar jag att jag hade en ekvation att dra till så att jag kunde lugna min brådskande själ.

Att klyva ved för hand med yxa går fort, jättefort. Swusch så var den klabben klar. Men... det blir segt och sävligt dagen efter och det sinkar. Vedklyven är konstruerad så att det är en påtryckare som åker i en vagn och trycker klabben mot en klyv. Och det går s a k t a... Men det blir inte heller några fysiska påföljder som alltså inte heller kan sinka.

Summa sumarum = lika tidsåtgång.

Nåja, jag får helt enkelt nöja mig med att jobbet är påbörjat och nu väntar motorsågen i morgon på att kapa till fler klabbar att klyva.

Och under tiden kan jag ju alltid göra något annat.

Stora framtidsplaner

2009-10-08T15:16:00.002+02:00

Då var snart tiden ute för att anmäla sig till vårterminen på avdelningen för högre studier.
Jag har mitt på det torra, tröck (heter det så?) på anmälningsknappen i förra veckan.
Nu återstår bara en nervös väntan på att de ska se att jag är högst lämplig och behörig till mina kursval.

Den ena kursen är:
Djurhållning med inriktning på hästar och sällskapsdjur.
Den ska behandla djurhållningsformer samt grunder inom genetik och avel, näringsfysiologi, utfodring och skötsel samt byggnadsteknik och stallmiljö. Lantliv, here I come!

Den andra kursen heter:
Djurs medverkan i vård och socialt arbete. Den tar upp interaktionen människa - djur, för människors fysiska, sociala, emotionella och kognitiva utveckling och hälsa. Kan det bli mer spännande?!

Idag är ingen vanlig dag...

2009-10-02T09:18:00.003+02:00

... idag är Dannis födelsedag, hurra, hurra, hurra!
Min dotter fyller 20 år idag. *ler stolt*

Det betyder att det är 20 år sedan jag sist var heligt förbannad...

Jag hade tagit beslut om att föda mitt andra barn utan bedövning. Kan hälften av jordens alla kvinnor föda barn utan bedövning, så kan jag!
Jo, jag fick lustgas till en början men den togs ifrån mig när mitt hysteriska skratt ekade över Södersjukhusets förlossningsavdelning och retade gallfeber på andra kvinnor som inte fann situationen lika underhållande som jag. Jag blev hög som en kyrktupp. Och nej, jag tål inte alkohol heller speciellt bra.
Jag fick prova saccosäck, handdusch och diverse andra populära tidsenliga knep för att få smärtlindring. Kan avslöja att de inte var speciellt effektiva.
Så när ungen nästan är ute och smärtan gör jag tror att jag brinner upp levande släpper den sista unsen av självdisiplin och jag vrålar att: -"SKA NI HA NÅGON J-A UNGE SÅ FÅR NI FIXA DEN SJÄLVA!" och försöker kravla mig ur sängen med ett spädbarn dinglande mellan benen.
Jag har många gånger senare i livet skänkt en tacksam tanke till den barska barnmorskan som med sina fantastiska röstresurser och det onda ögat fick mig att besinna mig.
I efterhand insåg jag, söndersliten och med värkande kropp, att all världens smärta är befogad enbart för att få den första blicken på världens vackraste barn med världens vackraste alvöra.

Grattis på födelsedagen min älskade dotter!

Spännande möte

2009-09-29T10:25:00.002+02:00

Det började som en slösurf en helt vanlig dag.
- Hmmm, jaha... vad ska man glo på idag?

Det blev www.hundstallet.se som vanligt. Det händer ofta att jag är där och smygtittar på hundar. Som om det inte vore nog med de huliganer jag redan har...
Som av en händelse hittade jag en notis om ett kommande föredrag om hund i vården.
Surfade vidare men nu med mål i sikte. www.vardhundskolan.se

Så, det resulterade i att jag igår befann mig på Vuxenskolan i Sthlm city www.sv.se/stockholm för att lyssna på detta föredrag om hundar i vården.
Ingeborg Höök som var föredragshållare (utbildningsansvarig hos Vårdhundskolan) beskrev verksamheten med liv och lust.
Och medan tiden gick fick vi inblick i den värld där människor med förvärvad hjärnskada lever, hur många äldre dementa människor lever och som i jämförelse med mitt eget nuvarande liv framstod som en ren skräckfilm. Att vara gammal och inte bli förstådd eller inte förstå, att leva med en inneboende skräck, att fjärma sig från livet med fasansfulla koncekvenser för idividen.
Och det var här hunden kom in i bilden... Vilket hjälpmedel att nå fram till dessa människor. Vilket hjälpmedel att få tillbaka kämparglöd och livslust! Talträning, fysisk träning, social träning
med ett resultat som lätt överglänser vilken solskenshistoria som helst. Människor som inte pratat på flera år börjar tala igen, människor som gråtit sig igenom de senaste åren plötsligt börjar skratta igen.
Själv så grät jag mig igenom en större del av föredraget. Grät av sorg och skräck inför ålderdom, grät av lycka och glädje för vad dessa, redan älskade djur, bidrar med till mänskligheten.
Någon i församlingen nämnde tyst en tanke om själviskhet och utnyttjande av hunden. En etisk tanke väl värd att fundera över trots att mänskligheten redan är känd som den mest överlägset själviska arten på jorden.
Och jag är idag tacksam över att vi för många, många tusen år sedan, av ren egosim, började tämja vargungar.

//Egoisten

En bild säger mer än...

2009-09-20T12:13:00.017+02:00

Fredag kväll:

Absolut inte!!!

Verkligen inte!!!!

Stiltoncheesecake
Serveras med apelsin & chilichutney smaksatt med kryddnejlika

Canneloni
Fylld med ricotta, spenat och zucchini, serveras med tomatsås smaksatt med salvia

Nougatpannacotta med björnbärssås

och:

Prima DONNOR

Skitkul!

Och sen:

Simply Sinners!

... och sen taxi hem.

Perfekt kväll!

Inte värt en rubrik

2009-09-16T20:01:00.002+02:00

Det tog ett dygn innan jag kom på vad jag drabbats av: Mental tandvärk!
Usch så drygt det är...

Helg 1

2009-09-15T21:26:00.005+02:00

Så har första helgen gått av stapeln på min utbildning Hund och Kattetologi.
Det är så otroligt roligt, intressant och inte minst lärorikt (det är ju en av orsakerna till att jag är där).
Utbildningen är förlagd på Lantbruksuniversitetet i världsmetropolen Skara.

När jag fick mitt antagningsbesked kastade jag mig över luren för att boka rum för mig och mina kompisar. Att få tag på ett hundrum kan vara knepigt. Det är inte alla som ens har ett pälsdjursrum att erbjuda och vi är många som slåss om de få som finns.
Men jag hade en toks tur som fick rum på Skara vandrarhem, bara några hundra meter från SLU. Och det gjorde inte saken sämre att vandrarhemmet var rent, fräscht och hade alla bekvämligheter man kunde önska sig.

Lördagen bjöd till hundra procent på hund. Hund på bredden, hund på djupet. Underbart! Föreläsaren förgyllde pedagogiken med ett fantastiskt kroppspråk innehållande både gester och mimik som lockade till skratt och igenkännande. Ska bli härligt att återses i november.
Kursledningen hade organiserat middag för oss som ville. Vegetarisk paj med sallad och bröd. Gott som tusan och i sällskap av ett gäng entusiastiska djurälskare. Och otroligt intressant att få prata med alla som givetvis har olika bakgrund. Åsikterna gick ibland vida isär men grunden var den samma: Djur ska ha fullgoda liv och tas om hand på bästa sätt.
Söndagen var vigd åt katt. Det finns tyvärr inte lika mycket vetenskaplig litteratur och forskningsresultat om katt som det finns om hund, men det blir förhoppningsvis bättre framöver.
Vi har också blivit indelade i projektgrupper. Med detta positiva gäng studenter var det inte så konstigt att gruppkonstelationen blev bra. Min grupp har redan startat upp projektet och huvudämnet är katt. Ska bli spännande att få gå på djupet och rota ordentligt i katten väl och ve. Det är en sak att kattägare säger: Så gör min katt! Men frågan är VARFÖR! Och förhoppningsvis kan jag snart förklara DÄRFÖR!

Dagen efter dagen före

2009-09-10T16:23:00.004+02:00

Igår hade jag en sån där... ja, en sån där JOBBIG dag. Det var helt enkelt lite för mycket att göra. Var sak för sig var inte så jobbig men det blev många sånna saker efter varandra som tog både tid och engagemang i anspråk. Och jag trivs inte riktigt då.

Även om det är trevliga, neutrala, lärorika och behövliga saker så kan det bli för mycket av det goda. Fast det var självförvållat. Självförvållat för att jag skulle kunna få en dag utan en massa saker att göra idag. Så idag blev en betydligt härligare dag.

Och inte gör det något att solen skiner och att det är 24 grader varmt, såhär snart i mitten av september.

Idag startade jag med att gå ut med den ena hunden. Konstigt, tyckte Saga.

Sen tog jag den andra och gick till skogen. Har man bara en hund så blir det lite lugnare och jag kan släppa koncentrationen på den hunden. Det blir liksom lite mindre bus i skogen då.

När jag och Ajje återvände hemåt var vi i sällskap av nästan 1 kg kantareller. Inte illa!

Så resten av dagen spenderades i mitt kök. Provade ett nytt recept på muffins och ytterligare ett på lantbröd. Passade på att ungssteka en fläskstek som ska bli pålägg till köttätarna i familjen och en soppa på mangold. Nu återstår bara väntan till middagsdags.

Hallå... familjen, kom heeem!!!

Vilken marknad!

2009-09-06T15:59:00.003+02:00

Den lokala årliga marknaden har besökts. Varje år åker jag dit om jag kan. Och jag försöker kunna varje år. Det är något speciellt att strosa runt stånden och hälsa på bekanta av olika slag, smaka på hemgjord håning och handla svulstiga lökar och krispig kål. Det är på Färingsö hembygdsförenings marker marknaden traditionsenligt går av stapeln. Och självklart ser man en och annan folkdräkt och glada truddelutter spelas i sann folkloreanda. Och den gamla brandsprutan ska ju självklart demonstreras för den moderna teknologiska besökaren. Nästa år, fick vi veta, firar brandsprutan från Svartsjö Slott 100 år. Inte illa, och den fungerar än! Dock måste elden ha lite tålamod innan den kan tuktas. Det tar lite tid innan ångan är oppe...

Så ljuvligt att få gå ur tid och rum för någon timma och besöka den tidsålder jag egentligen vill tillhöra.

Är förbannelsen bruten eller ska jag inte ropa hej?

2009-09-04T17:06:00.008+02:00

En gång i tiden, för länge länge sedan drabbades jag av en förbannelse.
Jag tror att den drabbade mig den dagen motorn i min gamla Cortina skar. Vi pratar slutet av 70-talet...
Förbannelsen går ut på att jag inte kan åka alternativt köra röda bilar.

Statistiken uppgår idag till dryga 15 röda bilar som gått sönder på de mest mystiska sätt, när jag suttit i dem (statistiken för bilar med andra färger är betydligt lägre).

Bland annat minns jag den läckra hunken med en röd BMW som erbjöd mig en åktur. Några minuter senare tappade bilen bakaxeln. (För övrigt samma läckra hunk som idag har en svart bil på min parkering.) Ett annat oförglömligt minne är en röd taxi som 15 minuter efter att jag satt mig i den började bete sig som ett flipperspel och sen tvärdog. Eller mammas röda volvo som tappade hela sin belysning en mörk sensommarnatt när jag körde.

Så när jag idag lämnade in min gröna bil till verksta´n idag och fick en RÖD lånebil för några timmar såg jag förmodligen lite skeptisk ut.
Med föraning om katastrof och textraden i lånekontraktet om 5000.- kr i självrisk gick jag med tveksamma steg till bilen.
Med svajigt mod startade jag och åkte iväg.

När jag några timmar senare återlämnade bilen var den i samma fläck-, buckel- och repfria skick som när jag fick den, och jag kunde pusta ut med den högst relevanta funderingen:
Är förbannelsen bruten?

Problemet med att vara ung, trevlig och smal

2009-09-03T22:20:00.004+02:00

Sonen, d.ä. gick till dietisten. På mammas inrådan.

Jag, i min enfald, hade en tro på att en ung man kan få hjälp av expertis även om problemet är det omvända mot normen hos nämnda expertis klienter.

Sonen, d.ä. har nämligen problem att hålla vikten, alltså behålla vikten (underförstått: inte mista den).

Som ingående i normen tycker jag att det skulle vara ett betydligt trevligare bekymmer att ständigt behöva äta än att ständigt behöva låta bli. Tyckar JAG alltså!

Problemet består i att han inte hinner äta konstant. För den delen så orkar han inte äta hela tiden heller. Somliga har ju problem med att de blir mätta. Till dom hör inte jag.

På min fråga efter sitt besök suckade han och sa att -"tanten måste vara... galen, typ".

Efter att ha pumpat ungen på mer information om detta möte konstaterade jag att: -"detta måste jag höra med egna öron".

Och döm om min förvåning (inte för att jag tvivlar på mitt eget barn) när jag i egen hög person fick uppleva en tvättäkta idiot. Det är, tack och lov, inte ofta man träffar på dem till denna grad av idioti.

Och döm om idiotens förvåning när hon träffade på en mor med den mindre charmanta egenskapen av bitch.

Varför vår kommunikation urartade har sin förklaring i följande dialog:

-"men han är ju så snygg och trevlig"

-"det har inte med saken att göra, han är för mager och behöver hjälp med rätt diet för att maximera näringsupptaget"

-"men jag jobbar med massor med överviktiga människor"

-"jaha???"

-"han måste äta mellanmål"

-"det gör han, han äter mycket, näringsrikt och ofta men det räcker inte"

-"men han är ju så trevlig"

-"ehhh.... ja... va? han behöver hjälp med att hålla vikten"

-"han får väl sluta med sina fritidsaktiviteter"

-"men... ehhh... menar du allvar? ska han sitta stilla i hela sitt liv för att inte bli underviktig? är det så du menar?"

-"ja"

-"...okej...

-"han måste äta mellanmål och gröt innan han går och lägger sig"

-"så du menar att allt löser sig om han äter kolhydrater innan han somnar?"

-"ja, eller en macka eller två med nått pålägg, han har fått en kalorilista"

-"hm... pålägg, hur menar du då? fett, protein eller vad?

-"ja, inte vet jag"

-"nähä, och om han blir sjuk och inte kan äta... han tappar ett antal kilo på bara några dagar. vad händer om han får svininfluensan och blir sängliggande en vecka?

-"men hans flickvänn är ju kock"

-"men hon kan ju inte äta i hans ställe"

-"nu ska vi inte gå händelserna i förväg"

-"varför inte, det är just det som är problemet att han tappar i vikt och får svårare att återhämta sig, vilket förlänger sjukdomstillståndet och gör att han magrar av mer än nödvändigt"

-"jag förstår att du är en orolig mamma men nu ska vi tänka positivt och inte måla upp elände i onödan"

I det här läget är inte jag diplomatisk längre. De som känner mig personligen kan säkert både se framför sig och höra hur jag ser ut och låter.

När jag efter ytterligare några dialograder i samma anda frågar efter hennes chefs namn slänger hon på luren.

Vad kan man göra mer än att börja om från början med en annan dietist och dessutom anmäla eländet högre upp i hierarkin. Å andra sidan så hägrar nog pensionen inom räckhåll. Hon framhöll stolt att hon minsan hade jobbat i det här yrket i 44 år. Och det förklarar saken, det är ungefär för 50 år sedan man tappade bort kunskapen om mat och dess påverkan på vårt energibehov till förmån för industriell föda.

Jag kommer att försäkra mig om att nästa kostexpert har utbildning från rätt sida milleniumet.

Inte mycket till blogg!

2009-08-13T20:04:00.003+02:00

Jag har fortfarande semester och det händer en hel del (i min världsbild). Återkommer när det finns tid över att skriva om allt (arbetstid, tänker den med för hög halt magsyra).
Tusan vad livet är härligt!

Semesterliv med nytt liv

2009-07-27T19:59:00.002+02:00

Raringen min inhandlade kokboken GI-noll! vilket mottogs med förtjusning.
Mitt intresse för mat har väl inte undgått någon som smågluttar i den här bloggen, inte heller mitt bekymmer med vikten... Att vi nu är två som behöver hålla koll på vikten resulterar INTE i att vi hjälper varandra att avstå, tvärt om... nu är vi två som njuter av både mat, desserter och annat tilltugg.
Efter att ha vänt och vridit på boken och dess innehåll tändes både spis och ugn upp och matlusten stod i full blom. På en väl dold sida och med ett minimalt typsnitt fanns recept på både kokostoppar med choklad och panacotta med bär. Jajemensan! Där for präktighetsangsten all sin väg...

...ehhh vaddå inte jobba...?

2009-07-23T20:08:00.003+02:00

Likt kossorna inför grönbete stod jag på jobbet med huvudet tjurigt nedböjt och glodde på klockan. 17:15... 17:16... 17:18... 17:18 ½... 18:00!
Så, äntligen, äntligen kom den tidpunkten på året som både korna och jag trånar efter.
Hela hösten har vi stått där och vaggat till våra minnen om gröna gräsängar.
Hela vintern har vi huttrande värmt oss med minnet av en smekande sol.
Hela våren har vi lockats att skratta åt kluckande rännilar av smält snö.
Nu är klockan åter slagen för att börja bygga nya sommarminnen.

Thank´s god its holiday!

På förekommen anledning...

2009-07-05T11:55:00.000+02:00

Plåster, plåster på rumpan där,
säg hur beroende jag egentligen är.
Dagar som rökfri passerar i ett,
det var någon som sa att det inte va´ lätt.
Vaddå inte lätt... det är ju en plåga,
giftets rop brinner som en låga.
Jag gjorde ett val och får stå mitt kast,
jag ska äntligen bli av med min stora last.
Jag njuter av dofter och fullgod smak,
fast jag har ett plåster klistrat där bak.

Jäschgård

2009-06-27T22:58:00.006+02:00

Ja, jag vet! Det heter gärdesgård men ingen, alltså ingen, säger gärdesgård. Alla, och då menar jag alla (utom du din motvallsk...) säger jäschgård.

Nu är den klar. Runt hela tomten.

Det blev pricken över I. Eller Ö, för jag bor ju som på en ek-ö mitt bland havren och rapsen.

I fredags var jag tillbaka på Qvartinge Gård och hämtade mina grindar. Gamla järngrindar som ska bli kronan på verket till min jäschgård. Det blir SÅ snyggt! Du är välkommen att besöka mitt hus med vidhängande ...staket?

När man går i barndom

2009-06-24T22:07:00.005+02:00

En dag för ett par månader sedan fick jag ett brev på FB.
-"Hej, det är jag! Kommer du ihåg mej?" Ungefär så löd brevet.

Det var min barndomskompis från Öland som hittat mej. Hon hade städat i en gammal bortglömd garderob och funnit en lika bortglömd gammal kompis bland gömmorna.

Med mina brev i handen skapade hon ett nytt som skulle väcka gamla insomnade minnesceller till liv.

Nu var det min tur att rota i gamla gömmor bland dagböcker, bokmärken och gamla nallar. Och visst, där i botten på kartongen låg dom. Hennes gamla brev, daterat 1974.

Vi hade brevväxlat under nästan 5 år och när jag läste breven fick jag följa utvecklingen från småglin till ung kvinna.

Det var dags att boka bussbiljett tillbaka till barndomen.

När jag klev av i Kalmar stod hon där. 14 år och Fernando med Frida ljöd på låg volym i huvudet.

Hon tog mej tillbaka till de gamla stenmurarna, den gamla kyrkan i byn, grusvägen vi cyklat på, huset där snyggaste killen bott, diket vi låg i och tjuvrökte och platsen där potatisvagnen stått uppställd.

Även ett besök i huset jag bott i. Oj, vad litet det blivit! Eller är det jag som blivit stor? Och min sommarsyster fanns i huset. Mamma till 3 barn, hur gick det till? Hon var ju 15 år alldeles nyss...

Många gamla bortglömda minnen fick liv och en välbehövlig uppdatering av sanningen. Och sanningen bestod i att jag fick läsa några av mina bus jag gjort i skolan, hur fixerad jag varit av den "snygga killen" och att jag fortfarande har svårt att skilja på e och ä utan stavningskontroll.

Halvårsbokslut

2009-06-18T19:35:00.003+02:00

Det är sommarsolstånd och ljuset vänder på klacken och traskar åt andra hållet. Är det någon som kommer ihåg lyckan första morgonen det var ljust när väckarklockan ringde?

Till midsommar brukar jag gå igenom min almanacka och läsa om vad som hänt hittills under året.
Med facit i hand läser jag att det har varit rörigt.
Med facit i hand är jag medveten om att det har varit rörigt.
Med andra ord har det varit ett halvår av liv. Ett fasligt liv.
Hela känsloregistret har blivit aktiverat tillsammans med en massa upplevelser och erfarenheter.
Alltså ett bra liv!
Därför är det nyttigt att göra ett delårsbokslut...

Hur man förundras över andras hängivenhet

2009-06-17T21:07:00.002+02:00

Jag var på besök hos min underbara kollega idag.
Det händer inte allt för ofta. Sist var för 9 år sedan...
Hälsa på hundar, fika och prata. Prata, gosa hund och äta lunch.
Sen bar det ut i trädgården.
Men jösses! Vilken hängivenhet. Hela kvinnan lyser av lycka över sin trädgård (och med all rätt!) och allt från praktfulla träd dignande av blommor till sprödaste plantan får sin beskärda del av ömhet och vård.
När man ser kärlek känner man igen den!

Dop och funderingar

2009-06-13T22:31:00.006+02:00

Idag blev jag officiellt gudmor åt Noel.
Stolt som en gammal tall stod jag där längt fram i kyrkan och höll min gudson i famnen. Jag har fått äran att få värna och skydda detta barn som jag inte har blodsband till. Äran att få följa detta barn på sin resa genom livet. En sån gåva är sällsynt och endast en älskad vän kan skänka denna ynnest. Jag är evigt tacksam för detta!

Noel

Gudfadern och jag

I kyrkan pratade prästen om Guds godhet. Att Gud ser och hör.
I min värld måste han vara både blind och lomhörd för att kunna bortse från vad som händer i världen. Ingen, inte ens Gud, kan väl sitta overksam och titta på när småflickor blir utsatta för övergrepp. Titta på när unga pojkar dödar sina medmänniskor. Lugnt och stilla sitta med händerna knäppta i knät när gamla människor dör ensamma och olyckliga, i sin egen skit.

Det som hänt de senaste veckorna i mitt liv har väckt många tankar. Tankar om vad som är viktigt. Det som är viktigt i mitt liv är närhet. Närhet för mig betyder att man kan öppna sitt innersta för en annan människa. Att våga se sig själv, sina förtjänster och sina brister. Att våga stå någon så nära. Att våga... ge och ta. Vilken kliché! Så lätt att säga och så svårt att göra.
Att våga GE är att dela med sig av sina tankar - goda och onda, att se någon annan utan en självisk baktanke, utan att skydda sitt eget skinn i första hand.
Att våga TA är att få detsamma tillbaka.
Varför ska närhet vara så svårt?
Den dagen man äntligen upplever närhet till en annan människa är det som att sväva på moln, man hisnar. Det kan visserligen ibland kännas svårt, tungt och svida en del men känslan skänker ändå trygghet i att vara älskad.
I mitt liv finns det 2 människor (utöver mina barn) som har gåvan att ge närhet. Och med den vetskapen kan jag somna gott om nätterna. Gott och tryggt!

I natt jag drömde

2009-06-10T22:34:00.003+02:00

Det där med drömmar är konstiga saker. Jag vet att hjärnan (om man är utrustad med en sån) arbetar självständigt under de perioder som hjärnägaren sover. Och för det mesta sover man så pass djupt att man inte kommer ihåg sina drömmar. Och för det mesta är man ganska glad över det...
Men härom natten drömde jag och hade hela filmen helt färdigredigerad framför mig när jag vaknade.
Själva handlingen var inte mycket att orda om. En del folk, en sandstrand, några solstolar och ett par parasoll på strandbarens veranda.
Det märkliga i det som utspelade sig var att jag tog mina väninnor och gick in i en grotta där det fanns en massa garderober och en stor köksö! där vi förvarade Kaluha... Vi hällde upp denna kaffesvarta dryck. (Är den svart? Vet inte ens om jag någonsin har druckit Kaluha...) i var sitt dricksglas. Den ena kvinnan såg jag inte ansiktet på men hon var en mycket nära vän (hur visste jag det?) Den andra var Samantha från Sex and the City... Vad i h-e gjorde hon i min dröm? Och vad hade hon att tillföra mig, jag som inte ens tittar på det eländiga programmet?
Nog för att jag många gånger analyserar mina drömmar och faktiskt kommer fram till att: "-Ja, det ligger ett dolt budskap här" men Samantha... Förklara det, den som kan!

En dag i taget

2009-06-09T18:22:00.003+02:00

Är helt fokuserad på dagen som Är. Igår och idag. I morgon är en ny dag. Varje dag har sin agenda. Vad som ska göras. Schemat är fulltecknat och jag går delvis på autopilot. Känns skönt! Hela juni är fulltecknad. Det gäller bara att fokusera här och nu så njutningen av det som händer inte går till spillo. Börjar se ett målsnöre långt fram i synfältet. Semesterskylten hänger på målsnöret i fjärran.

Fiona, det är jag!

2009-06-04T20:02:00.004+02:00

Fiona bor i ett träsk. Jag har just börjat leva i ett träsk. Det är inget fel på min tomtmark eller så, utan jag är hänvisad till singelträsket igen. Det är kanske inte dit man vill frivilligt men ibland har man inget att sätta emot. Blir man placerad där ofrivilligt kan man antingen ta sig därifrån med hjälp av närmaste träsktroll eller så försöker man se solen spegla sig i gyttjan och tycka att det känns rätt ok ändå.
Funderar på vilket som är värst. Att leva med någon som inte älskar en eller åka bergochdalbana. Båda ger dödsångest... Eftersom jag inte gör varken eller (längre) så förblir nog frågan olöst, även om ovissheten suger!

Fröken Pärla och jag

2009-06-04T19:56:00.004+02:00

Idag kom så äntligen dagen då vi fick rå om varandra på tu man hand. Fröken Pärla hittade jag i Sätra på en bakgård. Lite lortig och vilsekommen.

Men jag såg hennes potential och saken var biff (kan den ju inte vara när man är vegetarian)... och saken var quorn. Det ska bli hon och jag.

Efter lite shamponering och makeup var hon redo att följa med hem. Min Fröken Pärla!

Dag 3

2009-06-03T20:25:00.004+02:00

Idag har det gått 3 dagar som "Nej tack, jag röker inte", och tackar som frågar: Det går bra! Över förväntan faktiskt. Varje morgon daskar jag på ett nikotinplåster på rumpan. Om det är plåstret eller dasken som gör susen är inte riktigt avgjort än. Vissa stunder kan Fan dyka upp och hånle. Jag motar Fan i grinden och kletar in honom i tuggummi. Hånle först som hånler sist. HA!

Jag har hittat en blogg för oss förtappade där vi kan beröma oss själva eller ge efter för självömkan. Toppen faktiskt! Där är man inte ensam om att bli beriden av demoner eller ryggdunka sig själv efter bästa förmåga.

Dessutom har jag ett gäng kollegor på jobbet som stöttar efter bästa förmåga. Ni är bäst!

En lördag utan dess like

2009-06-02T20:55:00.005+02:00

Jag träffade min gamla barndomsbästis i lördags.
Hade mina funderingar på om jag känner igen henne... Dum fundering!
På 1 sjömils avstånd (jag åkte färja till vårt mötesställe) såg jag henne och blev alldeles varm i kroppen. Min bästis!
Vi har inte setts på 6-7 år... Varför? Vem vet... tiden går och man är väl upptagen. UPPTAGEN??? Skäms inför faktumet att jag misskött vår vänskap. Men skadan var inte värre än att vi kramade om varandra och fortsatte glatt att prata där vi slutade sist.
Hon hade en egen förlustelserutt inplanerad och det var bara att hänga med. Först Turinge med ett stort hus fyllt av prylar från golv till tak. Prylar, alltså allt man kan tänka sig behöva, eller inte, i form av inredningsgrunkor. Sen blev det en delikat lunch tillredd av en fd. mästerkock från någon känd krog som jag inte kommer ihåg namnet på. Men gott var det!
Turen gick vidare till Taxinge slott och där väntade en tårt-, bakelse- och kakbuffé utan dess like. Så mycket att välja på så att jag blev helt rådvill. I sann bästisanda delade vi våra tårtbitar så vi fick smaka två olika. Och bitarna var precis lika stora!
Vi hann titta på lite konst och hantverk också. Blev förtjust direkt när jag såg henne. En stilig och sann kvinna. Hon fick flytta hem till mig direkt.

Mätta och extremt nöjda for vi vidare mot Mariefred och Gripsholm. På väg dit hann vi stanna vid en lada med antikviteter och gamla möbler http://www.qvartinge.se/sommar/ . Väl framme i lillapyttestan tog vi en promenad och sen var det dags för... ehhhh... fika.
Och hur det gick till vet jag inte men plötsligt var dagen var snipp, snapp, slut.
Varm både av solen och sällskapet somnade jag med ett leende på läpparna.
Vi ska göra fler utflykter, det har vi lovat varandra - i år!

Den lilla, lilla valpen i den stora, stora skogen

2009-05-26T19:20:00.005+02:00

Igår hade jag en "sköt dej själv"-dag på bortaplan. Tog itu med sånt som skänker traumatankar men ändå behöver göras. Det är så skönt efteråt... Ungefär som att jogga... (Säger dom som håller på med sånt.) Jag åkte till SKHLM och shoppade BH och klippte håret. Nöjd med att ha utfört både och utan att det löst ut någon psykos.

Idag var det dags för "sköt dej själv"-dag i hemmiljö. En klet och kladd-dag. Färga håret, skrubba med pieling och insmorning av min blekfeta lekamen med brunutansolkräm.

Sen, äntligen, var det dags för skogspromenaden med mina kompisar.

Ni vet hur det är när man går samma sträcka gång efter gång, år ut och år in, man liksom fastnar i ett beteende. Idag var dagen för att bryta det. Jag har många gånger velat vika av på en lite mystisk stig som jag trodde ledde till vatten. Med det i tanken packade jag ryggsäcken med kamera, frolic, banan och dricksvatten.

Så, väl i skogen började ett äventyr utan like...

Just när vi i godan ro kom spatserande hördes ett prasslande bland blåbärsriset. -"Vad där"???

Jag stannade upp, platsade hundarna och gick för att titta. Och där... Där! Men kolla en lite valp, en rävunge!

Jag fick knäppa händerna bakom ryggen för att inte gå emot mina egna principer.

Vilda djur ska man inte tafsa på och de ska stanna i skogen!!! Jag är noga med djurskydd och sånt men... JAG VILL HA DEN!!!!!!! Som med ett barn fick jag lirka med mig själv att inte sno den och stoppa i ryggsäcken.

Efter att ha tittat mig mätt gick vi vidare mot min lilla hemliga stig som vi skulle vika av på.

Här är den!

Vi gick en bit och plötsligt hade jag en ravin framför mig. Stigen gick brant nedför, precis bredvid stupet och plötsligt såg vi viken. En underbar liten gömd glänta med sandstrand. Helt perfekt!

Så det blev en badstund med hopp och lek för hundarna och en blöt och sandig bananstund för mig.

Magisk morgon

2009-05-24T21:07:00.003+02:00

Vissa dagar är det helt underbart att få åka till jobbet...

Som klockan 04:45 i morse när solen redan gassade strax ovanför marken. Daggen som just tinat gnistrade som diamanter. Älvorna dansade över åkrarna och rådjuren lekte kurragömma.

Det är en av livets stora förmåner att få uppleva dessa mirakel.

Trollskt!

P-medel och potatis

2009-05-22T21:19:00.002+02:00

Mina två lediga dagar bjöd på skit under naglarna. Har på vinst och förlust satt mina små späda plantor i jord. Har sått spenat och rödbetor också. Så nu kan jag lugnt sitta och vänta på midda´n.

I eftermiddags hände nått alldeles speciellt... Vi hade bloggmöte på jobbet...
Eller, alltså Linda, Mjöl-kanna och jag fikade tillsammans. Vad kul det är att träffa någon i verkligheten som man hört så mycket om. Och vilken kvinna sen!!! Inte undra på att Linda hänger henne i hasorna hela tiden.
Jo, jag skulle ju berätta om Lindas preventivmedel. Hon har tagit till sig sina föräldrars råd att det bästa preventivmedlet är ett p-piller mellan knäna. Jag sken upp och sa att: "eftersom jag är lite äldre än du (inte så lite heller, reds. anm.) så på min tid var det en citronkärna man skulle ha mellan knäna... Tänk vilken utveckling som har skett på preventivmedelsfronten. I dessa moderna tider har man verkligen förenklat och effektiviserat livet. Hur lätt är det att komma ihåg att köpa citron???

I föregående blogg ondgjorde jag mig över min deadline på inlämningsarbetet i skolan. Hör och häpna, någon blev bestört över min vånda och... vips! var datumet ändrat till den 29:nde. Det visade sig att uppgiften skulle ha lagts ut 1 vecka tidigare än vad som skedde. Därför beslöt man att skjuta på inlämningsdatumet. Och inte klagar jag!!!

Nu är det dags att packa ihop och krypa till kojs. Jag har arbetshelg framför mig. Ibland är dom riktigt roliga, desto oftare är dom riktigt jobbiga.
Men jag ska överleva helgen med gott humör eftersom jag har en gigantisk motivator. Jag ska provköra min (eventuella) nästa bil. Mer om det när det finns nått att berätta.

Natti, natti!

Vatten lek och ingen lek

2009-05-20T09:56:00.005+02:00

Jodå, tackar som frågar. Inlämningsarbetet i grupprocesser kom in i tid och jag gladde mig över att få några dagars respit utan skolarbete. Visst ligger jag lite efter i ämnet hundens beteendebiologi men vaddå...
Som av en slump loggade jag in på skolans mailbox och insåg att nästa inlämningsarbete ska vara klart 22 maj. MAJ...??? Glöm allt om vila och bekymmersfri tillvaro. Ingen lek alltså!

Men för att uppbåda all energi som behövs och dessutom skapa lite kreativitet drog jag till sjön med djuren. Och nog får man energi när man ser denna välsignade plats. Dofterna från träden, ljuden från alla bin som arbetar frenetiskt bland blommorna... Man blir lyrisk!

Tänk att hundarna känner igen rätt grusväg trots att vi inte passerat just denna plats på jorden på nästan 9 månader. Tjut och pip från hundarna i samma veva som blinkersen började blippa.
Idag var det dags att inviga Tuva-Lisas flytväst. Hon älskar att bada men kan inte simma (än).

Det blev även tid för sandbad... Och vad gör väl det att bilen blir full med hundhår, sand och vatten? Åh, ljuvliga dag!!!

En underbart lång helg...

2009-05-17T22:00:00.002+02:00

har flutit förbi. Känslan av att ha levt och haft det underbart rinner genom kroppen och sprider ett skönt ljud.
Fredagen spenderades ute med kärleken. Inkasserade min födelsedagspresent. Först av allt kom den Mojito som jag längat efter sedan Valenciaresan. Vi avnjöt den tillsammans med en första klassens middag på en Cubansk restaurang på Tengérgatan. Efter det såg vi på Caution! med Bounce på Orionteatern. Har ni inte sett den SÅ GÖR DET!!! Sista dagen är 30 maj, så skynda på. Inte ens i sin vildaste fantasi kan man göra sig en föreställning om hur bra det är. GÅ!
När sinnena lugnat sig lite anlände vi till vårt kära Wirströms i Gamla Stan. Lite liveblues och en öl gör att allt hamnar på sin plats. Att sitta en meter från en sax skänker kårar av välbehag ända in i själen.
Lördagen bjöd på andra upplevelser. Dags att titta på bilar. Min gamla "lilla Gumman" har fått sin dödsdom och ska så småningom gå vidare till de sälla parkeringsplatserna. Min vana trogen tittar jag på volvo. Alltså begav vi oss till Bilia Haga Norra för att känna och klämma lite på plåt och gummi. Mina ögon fastnade för en... Skoda Roomster... Nåväl, hur det blir med bilköpet är en senare fråga och blogginsats.
Kvällen bjöd på film och schlager, och sömn. Lagom till Norges bidrag sov jag som en stock i soffan. Blev så besviken på Malenas insats att jag helt gav upp intresset. Älsklingen ledde in mig i sovrummet och där vaknade jag nästa dag, helt ovetande om hur och när.
Söndagen blev en skönt shopping- och fikadag med dottern och reservdottern. Allt mellan Asien, pojkar och framtidsplaner har stötts och blötts. Några fuskhårtestar har inhandlats för att få min klena hårkaluffs att se lite spretigare ut i tofs (helt ointressant i jmf med klimathotet) och en ny blus och väska.
Väl hemkomna blev det sconesmiddag framför tv´n med en film. Så soft och så skönt!
Nu är jag väl förberedd att återgå till jobbet i morgon, med lust och vilja.

Angstbefriad

2009-05-10T22:07:00.003+02:00

Så... Äntligen kom då dagen jag väntat på i så många månader. Ända sedan den 21 januari i år (se blogginlägg) har jag levt med en ständig angst.

Den åttonde maj återkom dottern till Arlanda med hälsan i behåll, både till kropp och själ, som jag bönat om. Dessutom ruskigt solbränd och med ett brett leende som skvallrade om äventyr, en uppdaterad självkänsla och livserfarenhet.

Att återförenas med en människa man älskar förbehållslöst är ingen enkel sak. Den känslostorm som genfar kroppen lamslår all sans och vett.

Den angst som jag burit på under dryga 100 dagar skulle lämna kroppen. Den dröp ur varje por på min hud och blandades med det lyckopulver som min kropp var täckt med. Det blev en enda sörja av känslor. Hela ankomstdagen förvreds mitt ansikte mellan lyckligt skratt och tårar av lättnad. Vuxna kvinna...

Där stod jag på Arlanda med mitt hemgjorda "välkommen hem" plakat och storlipade med handen för munnen, fastfrusen i golvet och bara... bara... Älskade barn, ÄNTLIGEN hemma!!!

Vackert besök

2009-05-07T16:27:00.002+02:00

Idag tittade han förbi igen. Hundarna blev inte lika glada som jag...

Det händer ibland att han dyker upp på nätterna och retas. Smyger runt huset och snokar efter något. Det har hänt att jag fått gå ut och jaga iväg honom, för hundarna struntar han i.

Den vackra busen!

Koosera, koosera, koooooooooosera!!!

2009-05-03T17:50:00.003+02:00

Idag, äntligen, fick jag uppleva ett av mina stora happenings under året. Det var kosläpp i Kårsta. Alla Rosorna och Klarorna och Bellorna skulle ut ur lagår´n för sommarbete.

Tigger-Tugg fick följa med för att väcka liv i vallningsgenen.

Och den vaknade!!! Det spritte i hela kroppen och han utstötte små underliga ljud och var på allerten som aldrig förr. Och när en av kossorna kom lite avsides från de andra så var han i princip ute i hagen för att återtälla flocken. Härligt att se!

Markbädd eller natursäng

2009-05-02T19:57:00.004+02:00

Nu är det klart i markbäddarna för sådd. Grävde och rotade under "Den högst ansenliga högen" med gammal ved och skrapade fram underbart doftande mjuk mull som jag vände ned i jorden.
I veckan som kommer ska jag välja och vraka bland sättpotatis, rödbetor och allehanda sallad som ska ned i jorden.

Mina inomhusplantor och också planteras ut. Där blir det dessutom ett täcke över. Massor med pyssel och egen personlig njutning. Har dessvärre noterat att både hundar och kattor trivs i bäddarna , de med. Diverse tassavtryck har avslöjat dem.

Bilar, bilar och åter bilar

2009-05-02T19:46:00.003+02:00

En dag på jobbet kan se ut så här... Speciellt när det är helgdagseftermiddag och folk envisas med att krocka och ställa till det. Det kanske inte syns men det är kö långt bak i fjärran och dessvärre lika illa framåt. Och åt båda hållen.
I dessa tider kommer talesättet "Tålamod är en dygd" till sin rätt. *suckar*

Att suga ur det sista

2009-05-02T19:36:00.002+02:00

Man ska njuta! Och det gäller att kunna njuta av andras njutning...

Vi begav oss till den lokala skidbacken där snön fortfarande låg, vit och kall.

Nu är det inte jag som i första hand njuter av snö. Det gör där emot mina hundar.

Tuva-Lisa la sig ned och slöt ögonen. Njöt för fulla muggar av kylan. Tigger-Tugg passade på att i värsta värstingstil rulla nedför backen och samla så många snökockor i pälsen som möjligt. Tanken var nog "-Den som spar, han har!"

Uppför i full galopp och sedan nedför i spinn. Gång på gång.

Och när man ser att läpparna är dragna långt bak i ansiktet och ögonen glittar... Ja, då är man säker på att dom njuter!

Jag har gjort slut

2009-04-29T21:04:00.004+02:00

Sonen hade fått i uppgift att fixa punkteringen på min gamla cykel.

Min gamla cykel som jag inte kommer överens med. Den är för låg, har bockstyre (a´la 80-tal) och har racingdäck. Varken eller funkar på grusväg, den är inte något stabilt sällskap ihop med hundarna heller. Den har dock tjänat så gott den kunnat...

Nåväl, väl inne på cykelaffären stod jag och höll i plånboken med dubbelfattning. Hmmm... 250:- kronor för slang och nytt däck *smackade lite med tungan*, som kommer att funka lika dåligt på min grusväg. Och inte kan man cykla i skogen med den heller...

En försiktig fråga till säljaren om ett bättre alternativ resulterade i att jag föll pladask för en ny kärlek.

Med sina breda däck, ett rakt maskulint styre och rosa i färgen började mina ögon tindra och glöda och tanken att renovera det gamla öket var som bortblåst ur mitt system. Den blev brädad, rätt och slätt.

Nu jäklar hundar, nu kör vi!!!

Dagsverk och dagsvärk

2009-04-19T17:00:00.005+02:00

Nu är våren här! Och ingen i familjen har lyckats undgå det...

Jag har skrapat, hotat, lockat och lirkat ihop hela familjen till den årliga våreldningen. Somliga kom på grund av plikt, andra kom på grund av pyromani.

Oavsett orsak har vi avverkat en dag i solen tillsammans bärandes på all sköns bråte från "högen".

"Högen" är en hög som redan dagen före inflyttning en gång i tiden var rekorderlig. Med åren som gått har "högen" växt till en "högst ansenlig hög". En gammal gunga, ett par uttjänta träd, en klyven huggkubbe, resterna från timmerhusbygget och diverse pallar från tidernas begynnelse har fått plats i "högen".

Gammalt virke av olik karaktär har samlats och gemensamt bildat ändamålet som helgat medlen. Den gamla uttjänta sandlådan har dolts tillsammans med sina uteleksaker och den äldsta delen av "högen" har tjänat till rävgryt.

Men nu skulle allt förvandlas till historia och den gamla eken i mitten skulle friläggas till förmån för älsklingen som har en vision att sitta under nämnda ek och dricka whiskey. Ingen dålig vision, alltså.

Erfaren husägare hade jag en uppskattning om hur många m3 "högen" innehöll och en ungefärlig avverkningstid i eldtunnan. Älsklingen hade en annan uppfattning orsakad av betydligt postitivare attityd. Ingen av oss hade rätt...

Efter en hel dag av slit (självklart avbrott i tid och otid för fika, mat och dryck) hade inte "högen" blivit nämnvärt mindre.

Men det finns ju fler helger att tillgå för vidare trädgårdsaktiviteter. Förutsatt att den illavarslande träningsvärken (hur kan man ha ont i armvecket?) hinner lägga sig så kanske det blir en fortsättning på visionen om några veckor. På grund av ett uselt riksdagspolitiskt vänsterintresse ligger 1:a maj bra till.

Frivilliga???

Gro, växa, skörda

2009-04-14T09:46:00.006+02:00

Som de flesta andra drabbas jag på vårkanten av pånyttfödelse.

Det är just den här känslan som jag väntat på i 5 månader. Den känslan som jag hållit fast vid under de långa vintermånaderna som tär på min själ.
Den fantastiska känslan av lycka när det börjar gro och växa.
Inte att förväxla med den känslan av stolthet när det är dax att skörda. Men det är ett senare, mycket senare blogginlägg.

Lyckan att stå och rota i kökslådan efter gamla frön,
lyckan att få åka till mitt älskade växthus http://www.gustavshill.com/ och botanisera bland nya fröer.
Glädjen att få planera vad jag ska äta för hemproducerade läckerheter och stolt och kärleksfullt inspektera krukorna med sköra örter.
Tillfredsställelsen att få stoppa fingrarna i doftande jord, det är som att få tillskott av näring direkt genom huden.

Nu är några av fröerna planterade och det sprakar av växtlust i såbyttorna.
Till att börja med är det squach, pumpa, tomater, och melon. Till helgen ska jag förbereda för potatisen och rödbetor. Dom får planteras direkt ute i såbäddarna. Vis av erfarenhet måste jag också vara beredd på Kung Bores dödsryckningar och ha köldtäckning redo. Förra året höll han på att ta med sig hela potatisskörden ned i dödsriket, den dumme fan...

Torka

2009-04-09T12:01:00.002+02:00

Det är torka i skallen, eller rättare sagt fyllt med snor och ett öronbedövande dån. All kreativitet är som utsnutet.
Spenderade 5 dagar i Valencia med min kärlek. Underbara dagar som så småningom hamnar med ord och bild på www.resedagboken.se
På väg till flygplatsen för att återgå till det sanna livet kom febern och öronen började spränga. Kul... speciellt inför en flygning med mellanlandning.
Väl hemkommen var det bara att inse sin dödlighet och kapitulera inför bacillernas makt. Både öron och bihålor utslagna. Doktorn, HJÄLP!!!
Så nu sitter jag här hemma och kan inget annat. Känner mig som: -"Ett utskitet äppelskrutt" (Mamma, förlåt att jag citerar dig.)
Även min drivkraft Rastlösheten är apatisk. Kan inte ens plugga vilket jag borde göra, måste göra. Men kunskapen får inte fäste på en hjärna som är indränkt i halt snor.
Vilket börjar göra mig irriterad och vilket får mig att inse att jag är på väg att bli frisk...
Så det kanske trots allt blir ett nytt blogginlägg om några dagar :-)

Min pärla har gått vidare

2009-03-31T16:16:00.003+02:00

En epok är över. Tiden har runnit ut. Jag ska förklara...

En gång i tiden, närde jag en dröm om att bli Mc-åkare. För sisådär 4 år sedan, gjorde jag slag i saken och köpte en liten smidig pärla.

Suzuki GS500E -90

Målet var att ta Mc-kortet och sedan uppgradera mig till skönheten som lockat igång drömmen.

Ducati Monster

Jag såg framför mig hur jag gränslade mc´n och drog på mig den kolsvarta coola hjälmen. Gasade iväg på bakhjulet och gjorde världen stum av beundran (Ehhh...). Jag såg framför mig hur jag tog av mig hjälmen, skakade ut mitt långa hår som häng i en tjock fläta efter ryggen och avfyrade ett gnistrande leende mot den (fortfarande) imponerade publiken.

Och hur blev det?
Hmmm, ja....
Mina första övningskörningar var fyllda av skräck. Efter att ha framfört mitt fordon i max 80 km/h fick jag begära hjälp att bända loss mina händer från styret.
Men skam den som ger sig. Här ute på landet går det att övningsköra utan mentor. Så jag tuffade fram och tillbaka på grusvägen tills det kändes ledigt och bekvämt. Jajemen, här ska köras!

I samma veva kom leveransen med virke till altanen.
120 kvm altan, plättlätt, bara att fixa!
När 110 kvm var klart var även jag klar, färdig, slut. Min gamla krigsskada (ridolycka i 13-års åldern) blommade ut på allvar och jag fick diskbråck. Hur sexigt är det...? Och kom jag någonsin upp på motorcykeln igen? Nix!

Så den har stått i förrådet och samlat damm. Men nu är den såld. Det tog lång tid att ta det beslutet. Men det tog ännu längre tid att uppdatera min egen självbild. Jag har inte ens långt hår!!!

Skolplikt

2009-03-30T10:26:00.002+02:00

Så har jag dragit igång kurs nr 2 för terminen.
Förutom "Hundens beteendebiologi" läser jag en högskolekurs som heter: "Grupprocesser samt hantering av konflikter och kränkningar".
Första uppgifter består i att:
Förklara teoretiskt vad som händer i en grupp som du ska ansvar för. Hur ska dagen planeras och organiseras utifrån de grundläggande tankar som präglar just den teorin. Hur agerar du som ledare utifrån det teoretiska perspektivet.
Gör sedan om samma manöver fast med en annan teori.
Reflektera över likheter och skillnader i de två planeringarna och fundera över konsekvenserna med avseende på förekomsten av dysfunktionella mekanismer i en grupp.
*Pust!!!* Det var jobbigt bara att skriva. Sen ska man tänka också...
Men det är kul och utmanande.
Enda smolken i bägaren är att ju mer jag lär mig om ledarskap och intilliggande ämnen desto mer uppenbart blir avsaknaden av det samma i samhället.

Lyssnade på P1 och en reporter från Caliber som var med på möten med Sverigedemokraterna. Deras åsikter är klart och tydligt deklarerade på partiprogrammet (ickerasistiska) men en ljudupptagning på några möten bevisade motsattsen. Att folk tänker irrationellt och rent ut sagt korkat är en sak. Men att en ledare inte bemöter detta, tar toppnotering på idioti. Och det är samma sak som sker i samhället och i arbetsmiljön. Det finns inga ledare längre! Hur j-a svårt är det att sätta ned foten? Är man feg (eller saknar mod, ska man säga på fint manér) så finns det ju lagar, regler och förordningar, you name it, att stötta sig på.
Hur lågt ska vi sjunka innan vi upptäcker att lite ledarskap gör susen?

Så, mina vänner: -"Ut i solen med er och njut"! (Pekar med hela handen)
Vi har äntligen fått lite plåster på såren efter sista snöfallet.

Vän av ordning

2009-03-29T20:31:00.004+02:00

De som känner mig vet att jag värdesätter ordning och reda ( i det begreppet ingår inte städning). Jag kan bli väckt mitt i natten och på liggande fot berätta var den rosa trådrullen ligger. Jag har exakt koll på var äggskivaren befinner sig (undrar om allt det här tar för mycket plats i hjärnan till nackdel för annan kunskap...). Och jag värdesätter punktlighet! Så exakt 20:30 igår kväll larmade min klocka att det var dags att släcka ned belysningen i det världsomspännande projektet Earth hour. Vad jag däremot missade var en sån ohipp händelse som omställning till sommartid.
Alltså sket sig min söndagsmorgon...
Som arbetsdaglig rutin startar jag morgonen med att jag går med hundarna runt fältet. Sen sätter jag mig i bilen och rullar mot jobbet och inväntar klocklaget 05:15 med spänning. Då börjar den helt sanslöst spännande Sverigetävlingen "Sverige". Dock inte i morse. 05:17 är jag sur och vresig och skäller som värsta bannhund i min ensamhet åt SR: "-VAFALLS, ingen Sverigetävlingen "Sverige" idag??? Växlar mellan p3 och p4 och inser att det dessutom är olika program på de 2 kanalerna, vilket inte är normalt, denna arla helgmorgonstund. Då, då infinner sig den helt osannolika insikten att jag har försovit mig. JAG!!! Jag???
Ringer till radion (inte SR utan jobbets) och talar om att jag är påväg. Om det nu skulle vara till någon tröst så meddelar underbara Kärran att jag inte är ensam om att vara påväg till jobbet i fel tidszon.
Anländer till jobbet efter en lång och djup filosofisk ananlys att det är ok att komma för sent ibland. MEN DET ÄR INTE OK att missa Sverigtävlingen "Sverige". Det sabbade hela min dag!!!

Matvrak

2009-03-26T14:48:00.004+01:00

Vad ska man göra när man är ledig om inte sånt som roar en, får en att koppla av och dessutom får kreativiteten att flöda.
Alltså lagar jag mat...
Igår blev det brödbak. Skulle prova ett nytt recept med surdeg men det blev... en surdeg. Kastade receptet och börjar om från början med nått annat urklipp, en annan dag.
När jag passerade fruktkorgen såg jag att äpplena äntligen blivit tillräckligt gamla för att passa i en äppelkaka. Nog för att jag sopsorterar, komposterar och matar rådjur och hundar, men lite kan recyklas till ätbart igen.
Idag har det blivit potatissallad med fetaost, coleslaw och Taboulleh gjord på korn och vildris. Vi får se vilken respons det blir i familjen ikväll. Får nog slänga fram en köttbit också för husfridens skull.

Vårbestyr

2009-03-25T12:41:00.002+01:00

Vaknade som en zombie 07:00. Det är 3 timmar senare än normalt (arbetstider, du vet...). Jag har trots min höga ålder inte listat ut varför det känns uselt att gå upp senare än klockan ottan. Sömnrytm och sånt trams har jag alltid förklarat mitt beteende med men det vette sjutton...
Nåväl, när sonen var ivägkört till skolan och jag stod mitt i huset och tittade flög fan i mej. Här ska städas!!! Kan frivilligt erkänna att det inte hör till mina favoritsysslor men fram drogs dammsugaren och dammtrasan kändes följsam som aldrig förr. Och som grädde på moset blev även fönstrena avtorkade (fast bara på insidan, någon måtta får det vara).
En häpen städhatare tittade storögt på sitt verk och nickade gillande. Inte illa, inte illa!

Helg!

2009-03-20T16:00:00.002+01:00

Efter 84 timmar på jobbet var jag överdrivet pigg. Hemkommen den sista jobbkvällen var motivationen på topp inför de sista 12 timmarna av arbetstid. Tänkte att det här grejjar jag med bravur och kommer att vara pigg, fräsch och utvilad tills jag träffar Hunken på torsdag kväll...
Mmmm... jo, tjena!
Torsdag kväll inleddes med the och macka framför tv´n i väntan på att detta mästerverk av man skulle uppenbara sig i min hall. I samma takt som mackan försvann ned i magen försvann även min ork och tröttheten spred sig i kroppen som feber. Så när ovanstående person äntligen klev in med ett brett leende och glad över att äntligen få träffa sin söta mö möttes han av en zombie. Retlig, ofräsch och slut försökte jag göra mitt bästa att hålla mig vaken, vilket inte lyckades speciellt bra. Runt 22:00 slocknade jag i soffan och alla, ja alla, tankar om en mysig gulligullsnutt kväll glömdes bort.
Bra jobbat bruden...!

Men idag, idag! SKA jag umgås med min älskling. Och resten av familjen också.
Det är vårdagjämning idag. och det är min bästa högtid.
Ingen dag ger så mycket hopp, längtan och glädje. Hela våren och sommaren ligger framför mig. Ja, hela året ligger framför. Månaderna mellan vintersolståndet och vårdagjämning är för mej en enda lång sträcka av pina och mörker (inte helt sant).
Så idag blir det vårmiddag!
Tänkte inleda med jordgubbsmojitos för att få lite sting på dukningen. Det blir fina servetter och tulpaner på bordet.
När det är klart blir det sill och potatis, följt av grillad lax och potatissallad. Till dessert blir det hemgjord jordgubbsglass. Middagen avslutas med mörk chokladmousse och en skvätt whisky tillsammans med kaffe.
Låter inte så dumt... Bara jag håller mej vaken!

Enade

2009-03-18T20:12:00.002+01:00

Morgonen började bra och blev bara bättre!
Som vanligt ringde väckarklockan 04:00.
Jag kostade på mig att snoza 1 gång. Strax efter att jag klivit ur sängen blev jag varse om att... Men... det är ju molnfritt på himlen. En perfekt knallgul halvmåne kikade in på mej och sa "-God morgon, min sköna!" Vilken start på morgonen!
När alla morgonbestyr var klara drog hundarna och jag ut i den krispiga luften och förundrades över att det redan var gryning. REDAN!
04:50 ljusnade det i horisonten och några trötta stjärnor blinkade lojt. Solen hade bråttom idag. Den skulle äntligen få visa upp sig i all sin prakt.
När bilen rullade ut på grusvägen i riktning mot jobbet var det redan ljust. Wow!
Lite senare hade alla andra också upptäckt den märkliga dagen. En gassande varm sol lockade ut den stora massan och pressade upp dem mot husväggarna. Med hårt ihopknipna ögon och med ett lätt leende i det uppåtvända ansiktet hade hela världen enats i en längtan och ett hopp om sommar.

Så...

2009-03-16T20:40:00.000+01:00

trött, så trött, så trött...
36 timmar kvar av mastodontpasset.

Målbild

2009-03-11T15:07:00.004+01:00

Dagen har spenderats på crosstrainern och ute i snön med hundarna (dock inte samtidigt). Fullmatad med syre sitter jag nu här i hemmets trygga famn. Bläddrar i den nya resekatalogen från Solresor. Höstens resa är planerad till Azorerna.

Men just för tillfället är jag helt fokuserad på Valencia. I tanken har jag (och Hunken) varit där på blixtvisiter ett antal gånger. Jag har känt värmen runt mina bara ben. Jag har suttit på ett utefik och läppjat på hett kaffe. Framför allt har jag strosat runt i marknadsbyggnaden och känt både doft och smak från alla frukter och grönsaker. Med en skräckblandad förtjusning pekat på fisk och skaldjur som jag inte visste existerade. Gått arm i arm med min kärlek och funderat på byggnadskonstruktioner. Hoppat på ett ben medans jag skakat sand ur skon. Drällt chokladsås på nya blusen. Så ljuvligt det är att kunna ta ut glädjen i förskott!

LÄNGTAR!

Att snoka

2009-03-06T14:10:00.005+01:00

kan har sina fördelar och nackdelar. I det här fallet blev det... Ja, vad blir det när man får reda på sanningen om sig själv.
En söt tjej som heter J har på sin blog en länk till: Vilken personlighetstyp är du? http://se.41q.com/
Jag är inte bättre än att jag ibland måste lirka med min självkänsla, så jag gjorde testet...

Det här är min personlighetstyp:
Självständig, originell, analytisk och bestämd.
Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Född ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.

Då tar vi kvittensen...:
Självständig -check!
Ja, egentligen hela stycket - check!

Karriärer då...:
Forskare - Mmm, analyserar hundbajs emellanåt.
Ingenjör - Absolut, har monterat ihop en cykel en gång.
Professor - En annan personlighetsanalys (typ extremt seriös) bekräftade att jag är tillräckligt osocial för att passa som professor.
Lärare - Been there, done that!
Läkare - Självklart, en och annan unge har man ju lappat ihop.
Tandläkare - Räknas fasthållning av ett stycke barn och tandbortsning?
Affärsstrateger - Har ibland klagat på varuplaceringen på Konsum.
Organisationsgrundare - Men visst, har ju ett eget företag.
Företagsekonom - check, utbildad ekonom.
Affärsföreståndare - Har jobbat på 7/11
Chef - Japp, är mamma.
Militär - Japp, är mamma.
Jurist/advokat/domare - Se chef.
Programmerare/Systemvetare/Dataspecialist - Det här känns inte riktigt bra... Men det gör inget, jag har ju världens bästa hackerhunk vid min sida.
Psykolog - lyder under gruppen Jurist - Japp, är mamma.
Fotograf - Ja men det vet ju alla att jag just köpt en D80.
Utredare - Men jag är ju suverän på detta! Vet till och med var dottern gömt sin dagbok. (Har INTE läst den!)
Proff. pokerspelare - Kan jämföras med "Spindelharpan" och jag har toppoäng!

Summa sumarum så blev det ju riktigt bra att snoka i andras bloggar!

Vårtecken

2009-03-02T21:46:00.005+01:00

Tankar om aktiviter.

Kroppen ska trimmas men det gäller att göra det med finess. Och lust och glädje. Så vad ska man hitta på?

Jo, i väntan på att isen försvinner från grusvägarna sucktar jag efter en sparkcykel. Måste helt enkelt vara den mest geniala träningsformen för både mig och hundarna. Dom får jobba och jag hejjar på... Alltså, vi ska träna drag. (Ett gren inom brukssporten som jag länge varit intresserad av men som blev mer aktuell efter draghundsturen i Sälen i januari.) Att träna med släde kommer ju inte på tal. Snötillgången är ett knepigt problem i Sthlm, året runt.

Och det handlar också om budget. På vilken nivå ska man lägga inköpskostnaderna? (Och hur svårt kan det vara att svara på det...!)

Jag vill ha en sån här:

Eller kanske en sån här:

Men har på min höjd råd med en sån här...

Och hur resultatet skulle bli är inte så svårt att lista ut...

Bidrag, donationer eller ekonomiska tillskott på andra sätt, mottages tacksamt!

En annan lokal

2009-02-26T12:03:00.003+01:00

Idag blev det banklokalen. Inte Swedbank på Brommaplan (som fick oväntat besök på morgonen) utan min egen i stan. Vi skulle gå igenom min pension... (Mogenpoäng i toppnotering!)
Måste erkänna att det var liiiite pinsamt att daska upp plastmappen med alla papper samlade i en enda gigansisk oorganiserad jättebunt. Noooo f-king koll.
Med ett pedagogiskt leende loggade min egen personliga banktjänsteman in sig på pensionskontot, och med en förskoleanställds mildhet, började hon förklara hur det ligger till.
Ganska ok men inte helt tillfredsställande, blev domen. Men framför allt så har jag koll på nått som är så ångestframkallande att kallsvetten rinner längs ryggen.
Tack tjejen (jag får säga så för hon är hälften så gammal som jag) för ditt tålamod och din kunskap!

Gå på lokal

2009-02-25T17:27:00.005+01:00

Det har snart gått 10 år sedan jag la ner mitt gamla hunddagis. Orsaken var av högst privat karaktär/katastrof och egentligen inget eget val.
Några år tyckte jag att det var skönt att ha en anställning att gå till. Och för all del, jag var hundförare så jag jobbade med hund ändå. Jobba - gå hem, jobba - gå hem. Inget som låg och gnagde mig sömnlös om nätterna. Inga skattebekymmer eller budgetbestyr.
Sen hände nått...
Suget efter bekymmer och bestyr kröp sakta tillbaka och funderingarna började på nytt. Ska jag öppna igen???
Många funderingar har det blivit och en del lokaler har jag synat. Men inget har dugit till mina drömmar.
Tills idag. Lokalen är perfekt! Helt enkelt perfekt!
Jublande inombords, från fötterna till halsen, hade jag svårt att lägga band på mig inför fastighetsägaren. Resten av kroppen (knoppen) slog bakut och "Fröken Reson" tog till orda.
"-Ska DU dra på dig något så stort och komplicerat? Tänk om ... *bla, bla bla*!!!
Nåväl, just nu hänger det på fastighetsägaren om jag är en tänkbar hyreskandidat. Och diverse myndigheter. Men om...

Lat: N 59º 17' 8.10"
Long: E 17º 49' 43.60"

Sköna söndag!

2009-02-22T20:45:00.002+01:00

En härlig söndag har passerat lojt och stillsamt. Till skillnad från igår.
Superhunken och jag firade vår kärlek tillsammans. Utgång till Wirströms pub i Gamla Stan.
Självklart blev det vegetarisk burgare med pommes och dipp för min del, nedsköljt med Guinnes och whisky. Gott, gottigottgott!
Bandet som spelade heter Crossroads. Dom startade lite lagom ringrostigt men ökade konstant. När 3.e spelakten inleddes låg redan stämningen och öset på topp. Och från den positionen ökade man stenhårt. Vet inte riktigt vem som var mest svettig på slutet, musikerna eller publiken.
Bifogar länken till deras hemsida. Tyvärr låter det inte alls lika bra som i verkligheten.
http://www.bokacrossroads.nu/Lyssna.html

Passar på att lägga ut en länk från Youtube om en annan Crossroads. Det är värt besväret att lyssna till slutet!
Lyssna, lyssna, lyssna och njut!!!

www.youtube.com/watch?v=D0QKbnCDW94

Valla

2009-02-20T22:18:00.005+01:00

Nä, inte Solvalla. Eller skidvalla utan...
BOLLVALLA!

Har hittat en ny träningsform för hundarna.
Sporten är ganska nyligen introducerad i Sverige och information hittas på: http://www.egetbevag.se/

Eller kolla in ett youtube-klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=Xvc9VhFkyKk&feature=related

Läser just nu "boken om bollvallning", skriven av Åsa Tova Bergh
En perfekt sysselsättning för mina 2 arbetslösa vallare nu när det inte finns några får i familjen längre (...det där hörde jag inte...).
Det går ut på att hundarna ska rulla ett antal, typ pilates, bollar in i ett mål med dirigering av föraren. Det ska gå lugnt och metodiskt fram och inte någon hetsjakt med ögonvitorna synliga.
Min första målbild är att behålla luften i bollen, slippa se den slaktad, slippa se den slak och platt som min plånbok.

Ska bli riktigt roligt!

Tidiga vårkänslor

2009-02-17T12:41:00.003+01:00

De gamla mörka vintervanorna har satt sina spår, inte bara i snön utan även på kroppen.
Många muffins senare inser jag att snart, snart, om bara 43 dagar, ska jag dra på mig sommarklänningen och vara enastående läcker inför min fästman och med kondition som en vältränad 25-åring glatt och utan svettpärlor rinnande längs kinderna jogga runt i Valencia.
Så... bara att se fasan i ögonen och göra upp träningsschema och anta nolltolerans i sockerintag. En utmaning så god som någon. Startade mitt nya liv med att baka en citronkaka med limeglasyr... Ja, ja, alla kan inte vara perfekta...

Rundgång

2009-02-16T20:50:00.002+01:00

Mitt liv:
Jobba + hundar + äta + sova = repeat!

"Moster"

2009-02-10T12:15:00.003+01:00

I natt kl. 01:52, kom äntligen den efterlängtade ungen.
Syster Yster födde fram en välskapt son. Att en sån liten och nätt människa kan rymma en så stor bebis är ett under. 51 cm lång och 3415 g tung.
Efter alla mer eller mindre märkliga namnförslag så verkar det ha landat vid Noel.
Det är i alla fall så han blev presenterad direkt efter födseln.
Sen vet ju alla att "Kärt barn har många namn"...

50-års fest

2009-02-08T19:25:00.002+01:00

Nej!!!! För guds skull.... INTE MIN!
Så kunde jag ha tänkt men... faktiskt inte.

Det där med ålder är en ganska märklig fråga.
Och det är något som är en stor sak genom hela livet.
När man är runt 10 år längtar man helt galet till att få bli tonåring. Sen är det 18, sen 20 sen... Ja, det tar liksom lite stopp där någonstans.
Sen kommer längtan efter barn, jobb, bättre bil, större hus...
Man glömmer liksom bort sin ålder och lever i ett nu som i första hand präglas av att uppfylla alla förväntningar. Både egna och andras.
Men sen... Sen när man har åstadkommit allt det där.
Allt det där som man trodde var så viktigt och som sen... visar sig inte ha betytt så mycket.
Det är då man inser att man är tillbaka till att lägga åldern på minnet.
Och i den här åldern får man vara glad om man ens har ett fungerande minne.
För det är nu man inser att den perfekta ålder är den man just nu befinner sig i.
Enda skillnaden är att innan man nått medelåldern så har man inte mognaden att se att just den här åldern är den perfekta. Man är för upptagen med allt annat.
Men nu... Just nu... Man har fortfarande en juste hälsa (hmmm... når inte mina fötter längre men man kan ju böja på benen som kompensation), man har en hyfsat utvecklad social förmåga (med vissa begränsningar), och man har en aktningsvärd pondus (och nu menar jag inte hur kroppen är formad). Och det är ju toppen!!! Fast i den här åldern så bryr man sig inte så mycket om sånt längre...

Istället funderar man över:
Hur många timmar av sitt liv man har lagt ned på att granska sin kropp kritiskt i spegeln och förbannat sitt utseende.
Hur många timmar har man spenderat i telefon med vänninan analyserande "Han tittade på dej"!
Hur många timmar av ångest man genomlidigt över frågan: hur jag ska kunna göra nr 2 hemma hos den söta killen?
Hur många timmar har man lagt ned på att byta kläder inför festerna genom åren?

Och med facit i hand: Helt i onödan!!!

Andra funderingar nu för tiden är:
Hur länge kommer min kropp att orka hålla igång som om jag vore en tonåring?
När har jag råd att gå i pension?
Kommer det att finnas åldringsvård när jag är i behov av det?
Kommer mina globaliserade barn att finnas i närheten när jag är gammal?
Hur många fler hundar kommer jag att orka leva med och sköta om?

Förhoppningsvis kommer inte dessa funderingar att ha varit förgäves.

Tillbaka irl

2009-02-03T00:38:00.003+01:00

Det var hårt att komma tillbaka till verkligheten, framför allt jobbet.

Livet på hög höjd, kyla och snö gjorde susen för själen.

Vissa minnesbilder sitter etsade på näthinnan och plockas fram i tid och otid. Tror till och med att det syns på mej när jag tänker på marängland. Ett stilla flin sprids i ansiktet och jag är tillfälligt inte kontaktbar.

Är otroligt sugen på att återvända till sommaren för att uppleva naturen på nytt sätt.

Har länge velat åka/köra hundspann och det fick jag äntligen pröva på. Och det var betydligt roligare än jag kunnat föreställa mig. Vilka krafter det är i djuren! Och så vackra dom är!

(Nu är jag ju partisk i och för sig...) Och fort går det (när Peter puttar på i uppförsbackarna), speciellt utför fjället. Och så galet vackert det är *suckar förnöjt* !

Ännu en dag i snö.

2009-01-27T16:44:00.003+01:00

Det blev inga skidor idag. Men det blev en lång prommenad mellan fjällen tillsammans med hundarna. Och självklart djupsnöbus!
Återförenades med alla till lunch. Fick en vegetarisk pasta fylld med Karl-Johan svamp och massor med grönsaker till. Fantastiskt gott!
Efter kaffet drog de andra ut på fjället igen med sina skidor medan jag stannade inomhus tillsammans med datorn och mitt plugg. Hade en skön eftermiddag i lugn och ro. Luften suger musten ur mig och kroppen är skönt avslappnad.
Ikväll blir det besök på Gammelgården och deras berömda kök.
Är riktigt stolt över min minsting (http://www.rixskate.blogspot.com/ finns som länk på min sida som moggis bloggis) som lärt sig hantera skidor riktigt proffsigt i år.

Snö, snö och åter snö!

2009-01-26T18:45:00.002+01:00

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...
Besättningen i villan samt volvon och vovvar drog norrut till snön.
Alla åker skidor... utom jag... tror jag...
Det ser så otroligt roligt och enkelt ut...
Tog en provtur med lånade pjäxor och korta skidor nedför backen till stugan... 4 meter... Oooohhhiiii!!!
Kärleken stod nedanför med ett tålmodigt, pedagogiskt och uppmuntrande leende men tänkte nog både det ena och det andra.
Fast i morgon SKA jag hyra egna skidor och ta en tur med hundarna i släpliften... tror jag...
Idag har vi i alla fall pulsat runt i snön och letata godis och mulat varandra, jag och mina pälsklingar. Jätteroligt! Ajje tappade sitt halsband i snön, omöjligt att hitta igen i 40 cm snö. Så det blev till att köpa ett nytt på Ica.
När alla var klara i backarna åkte vi iskart. Hur kul som helst!!!
Nu återstår middag och en liten whisky. Otroligt nöjd med dagen.

Dotter, dotter...

2009-01-24T13:02:00.003+01:00

Pratade med min älskade jänta igår.
Resan till Bankok hade tagit 17 timmar inkl. en massa strul som "inte landningstillstånd" och sånna petitesser.
Men väl framkomna hade allt klaffat med hostel och bekanta.
"-Vet du Mamma, det stod pallar utställda på gatan som man liksom bara satt på och så beställde man hinkar med sprit och så fick man sugrör!!!"

"-KOM HEM UNGE!!!"

Ätardag...

2009-01-24T11:55:00.003+01:00

Läser med förtjusning min kära kollegas blogg. Hon är sååå tokmotiverad och kommer att nå vilka mål hon än förutsätter sig.
När hon skriver om ätardagar, dieter och träning märker jag hur jag försöker att jämföra mig. Jag är också jättemotiverad...
Ätardagen började igår med pasta och stekta champinjoner i gorgonzolasås, tjocka skivor med knaprigt lantbröd, allt nedsköljt av rödvin... Sen blev det nötter och popcorn halvsovandes i soffan.
Vi fortsatte i morse med amerikanska pannkakor och rostbröd med whiskeymarmelad och kokta ägg...
Gillar ätardagar!!!

Fetknopp och benrangel

2009-01-23T10:44:00.006+01:00

Det har brutit ut ett ordkrig bland bloggarna jag följer.
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte vill läsa allt ni skriver, det räcker med några rader för att förstå att ni inte vill förstå varandra.

Vi har alla olika tolkningar av ord och dess betydelse. Vi har olika bakgrunder, sociala förhållanden och erfarenheter som låter oss tolka olika. Men är inte det bra? Om alla var likformiga både till kropp och själ, vad hade vi att prata om då?

Vad beträffar vikt och kroppsuppfattning kan jag som "expert" på området inflika att DET SPELAR INGEN ROLL HUR MAN SER UT I SPEGELN, DET SITTER I SKALLEN!!!.
Jag har haft ätstörningar till och från i hela mitt liv. Under två perioder i mitt liv har jag haft en kraftigt utvecklad aneroxia som resulterat i undervikt. På vågen och i andras ögon! Själv har jag lidit av min inbillade övervikt och fortsatt svälta mig tills döden började gnugga sina händer av förtjusning.

Idag väger jag 25 kg mer än för 10 år sedan. Jag har gått från storlek 32-34 till en stolt storlek av 44. Och jag är 174 cm lång.
Det har varit en lärorik vandring som resulterade i 5 ord: JAG DUGER SOM JAG ÄR!!!!
Och det är JAG och ingen annan som gör bedömningen. Vissa dagar känner jag mej som ett fläskberg, andra dagar är jag så nöjd med mitt utseende att jag nästan blir odräglig.
Jag kan bara beklaga till alla mina medmänniskor som inte kommit fram till ovanstående unika resultat.
Och jag kan bara beklaga till alla som med beundrande ordalag frågade mig hur jag kunde hålla mig så smärt och fin när jag höll på att dö.
"-Sluta äta för fan, så ska du se att du blir vacker!"

Med ryggan...

2009-01-21T15:29:00.002+01:00

i högsta hugg och ett stort flin på läpparna slängde sig dottern in i min bil, och för en gångs skull stönade hon inte över hur kallt det var i bilen.
Färden gick till Arlanda...
Så kom då dagen då min lilla jänta drog till Asien tillsammans med bästisen och tillika min extradotter. Som två småflickor stod dom där i kön in till gaten rusiga av lycka medan jag tittade på och kände angsten rida genom kroppen.
"-Vi ses om 4 månader!"
Se till att komma hem hela både till kropp och själ...

Vi som stannar hemma kan följa äventyret på www.resedagboken.se och alias likesasia.

Katatrofen undanröjd?

2009-01-14T16:06:00.005+01:00

Vi valde att hoppa över domedagen, gå runt och fortsätta på andra sidan. Och tillsammans. Känns otroligt hoppfullt och med en trygg känsla av att vi kommer att få hjälp med språktolkning.

De senaste dagarna har jag läst en bok på rekommendation av en vis kvinna.
Den heter "Hemligheten" och är gjord av Dan Josefsson och Egil Linge. Rekommenderas starkt till dej som inte riktigt får till det i relationen. Handfasta tips hur du ska kunna förbättra kontakten med dina egna känslor och tankar. För det handlar om dig och ingen annan!

Vacumdag

2009-01-10T19:00:00.002+01:00

Den här dagen passerar som i vacum.
Tvätta, städa, gå ut med hundarna, vanka av och an, äta, se på film, vanka av och an, sitta framför datorn, vanka av och an, laga mat, vanka av och an.
I huvudet snurrar frågor och svar, ännu fler frågor som besvaras av fler frågor. En enda röra.
Är det värt besväret...?

Det skakar...

2009-01-10T01:03:00.002+01:00

och jorden rämnar. Det känns som jordbävning. Jorden skakar och jag bävar för att marken ska ge vika. Mina fötter är inte längre fast förankrade i en frodig mylla. Jag klampar runt i sankmark som hotar att dra mig ned i en kletig sörja. En sörja av outtalade känslor, en sörja av missförstånd, en sörja av ovilja att kämpa, en sörja av två olika världar som inte integrerar.

Ha-galen

2009-01-03T20:29:00.004+01:00

Det nya året har börjat med att jag äntligen har inhandlat ett stycke hett önskad systemkamera. Känner mej otroligt duktig och (hör och häpna) kompetent för att jag inte fegade ur att sätta mej in i nått som jag inte begriper mej på.

Här ska lusläsas instruktionsböcker och kollas på instruktionsvideor (och det är bråttom eftersom skolan börjar snart igen och då finns ingen tid att läsa nått annat än undervisningslitteratur).

Kan man säga att en kamera är... sexig...? Jo visst, den är superhott!

Väntar otåligt på att batteriet ska ladda klart så att jag kan börja fingra på allvar, fixa inställningar och börja min karriär som paparazzi. Hoppas att inte hundarna stämmer mej...

Nikon D80 med 18-55 mm objektiv

Tamron 70-300 mm Tele-Macro